Under de senaste åren har DNA-analyser allt oftare kunnat användas för att svara på olika frågor om människans tidiga historia. Nyligen fick det stor uppmärksamhet att svensken Svante Pääbo och hans medarbetare i Leipzig bestämt större delen av neandertalarnas DNA-sekvens, och jämfört med moderna människor från olika delar av världen. Jämförelserna visar att de moderna människor som lämnade Afrika för runt hundra tusen år sedan ibland parade sig med neandertalare. Så att vi alla europeer, asiater etc har en liten andel (1-4%) neandertalargener i våra arvsanlag. Medan människor från Afrika söder om Sahara inte råkat ut för sådan uppblandning. Människorna i Afrika söder om Sahara är alltså enligt dessa studier ”renare” moderna förnuftiga människor än vi! (Tidskriften Science publicerade originalartikeln åtkomlig för alla på nätet, tillsammans med en del kringmaterial.)

Bara någon månad tidigare hade Svante Päboo rapporterat ett annat uppseendeväckande fynd: När han sekvensbestämt en liten bit DNA (kallat mitokondrie-DNA) från lite ben från en grottman funnen i södra Sibirien visade det sig att denne inte som man trott var neandertalare, och inte heller modern människa, utan en helt nyupptäckt människosort. Medan ungefär 200 av de 16 000 DNA-bokstäverna i mitokondrien skiljer sig mellan en modern människa och en neandertalare skilde 385 DNA-bokstäver mellan dessa ben och moderna människor. Slutsatsen är att denna människas förfäder avlägsnade sig från den utvecklingslinje som sedan ledde till moderna människor och neandertalare för ungefär en miljon år sedan, dvs betydligt senare än neandertalare, men närmare i tiden än de sk pekingmänniskorna (och andra Homo erectus). (Jag skrev mer om detta på Livbåten. Se puff för artikeln i Nature)

Gentekniken kan även kasta ljus över när människan började göra kläder. Men då är det inte människans DNA man studerat, utan lusens! Den ursprungliga typen av lus hos människan är huvudlusen, som lever i vårt hår. När människor började bära kläder utvecklades ur denna en ny art, kroppslusen, som trivdes i klädveck, Sunrise Bank of Atlanta Routing Number varifrån de kunde bita och suga blod. Genom att studera hur stor variationen i arvsmassan är mellan olika individer av de två arterna har man kunnat fastställa ungefär när kroppslusen uppkom. Genom att titta både på det vanliga DNAt och det så kallade mitokondrie-DNAt kom forskarna fram till att det måste ha skett för ungefär 190 000 år sedan. Dvs ungefär då den moderna människan uppkom i Afrika, och klimatet för neandertalare på den euro-asiatiska kontinenten blev kallare. (Åsa på ”Ting och Tankar” tipsade om undersökningen som beskrivs utförligare på Wired.)

På andra sidan den stora pölen intresserar sig forskarna mycket för när och hur de första människorna kom till Amerika. En stor undersökning av över 400 ställen i arvsmassan hos ett antal människor från 29 olika indiangrupper visar mönster som forskarna menar bäst kan förklaras av att en grupp på ungefär 100 människor tog sig över (det på den tiden torrlagda) Berings sund, varefter under en längre tid enstaka individer då och då kom efter. Den inledande invandringen förefaller, precis som andra arkeologiska data visar, ha skett för ungefär 13 000 år sedan. (Mol Biol Evol 27:337)

Alla dessa tidiga människor tros ha varit mycket mörkhyade. Mörk hy skyddar nämligen mot solens ultravioletta strålning, och minskar därmed risken för hudcancer. Något tryck att utveckla ljus hy dök inte upp förrän människor började med jordbruk. (Säd innehåller nämligen till skillnad från samlare-jägares mat inte färdigt vitamin D, utan bara ett förstadium, som behöver ultraviolett ljus för att omvandlas till färdigt vitamin. Jordbrukande människor i solfattigare områden behövde därför bli av med en del av färgämnet för att undvika vitaminbrist.) Hur mörk hy vi har beror på hur mycket vi tillverkar av färgämnet melanin. När man jämfört européer med mörkhyade människor har man hittat en handfull gener där mutationer hos européer minskat mängden färgämne i huden. Nu har man gjort en liknande undersökning bland kineser, och sett att det i vart fall delvis är andra genförändringar som åstadkommit ljusare hy hos dem. Ljus hy har alltså utvecklats vid flera tillfällen, oberoende av varandra, på olika ställen på jordklotet! (PLoS Genet 6(3):e1000867)