Var uppkom den moderna människan?

Har vi neandertalarblod i våra ådror, eller i vart fall neandertalargener i våra cellkärnor? Valdemar Ingdal kommenterar min korta rapport om Svante Pääbos senaste fynd, och skriver att

frågan är laddad och stridbar, där det fortfarande finns mycket debatt kring Svante Pääbo och hans rön. Jag önskar att media lade fram frågan bättre, från en dag till en annan verkar forskarna byta åsikt. Det framkommer inte att det är olika forskargrupper, från olika skolbildningar. Det finns politisk laddning i apkonsterna.

Det har länge funnits en strid mellan två skolor om den moderna, förnuftiga människans uppkomst. Alla har varit ense om att för ungefär två miljoner år sedan vandrade en människoart kallad Homo erectus ut från Afrika och gav bland annat upphov till den sk Pekingmänniskan. För en halv miljon år sedan kom en ny utvandring ur Afrika av mer avancerade människor, som bland annat gav upphov till neandertalarna. Och för hundra tusen år sedan kom ytterligare en utvandringsvåg ur Afrika av moderna människor, Homo sapiens.

En hypotes har alltid varit att den moderna, förnuftiga människan utvecklades i Afrika, vandrade ur Afrika och trängde undan alla andra människoformer. En alternativa hypotes var länge att den moderna människan utvecklades från Homo erectus både i Afrika och i andra områden parallellt med varandra. Genom att människor ibland flyttade  mellan olika världsdelar blev resultatet en enda art.

Striden mellan dessa hypoteser hade politiska undertoner: Tanken att det egna landet eller den egna världsdelen var med och formade den moderna människan, (och att hon inte bara vandrade in utifrån), var på många håll en källa till stolthet, inte minst i ljuset av kolonialt och postkolonialt förtryck. Å andra sidan var den logiska konsekvensen av denna teori att det kunde finnas betydande biologiska skillnader mellan olika folkgrupper eller ”raser”. Exempelvis fanns länge en teori om att konstnärlig kreativitet, religiositet etc först uppkom hos de så kallade Cro Magnon-människorna i sydvästra Europa, som för ungefär 30 000 år sedan skapade de grottmålningar som fortfarande väcker vår beundran. Tanken fick stor anslutning bland vita forskare under första halvan av 1900-talet och tycktes ge en bra förklaring till den vita ”rasens” kulturella överlägsenhet, som då teorin etablerades togs United Americas Bank National Association Routing Number för given.

I slutet av 1980-talet blev det för första gången möjligt att göra DNA-analyser för att testa dessa hypoteser. Vad man då kunde studera var så kallat mitokondrie-DNA, en speciell DNA-molekyl, som oftare än resten av arvsmassan råkar ut för förändringar (mutationer). Därmed behöver man inte studera så stora DNA-bitar för att kunna bygga tillförlitliga släktträd. Men mitokondrie-DNAt ärvs bara från modern, så den ger bara information om vad som hänt längs en obruten kvinnolinje.

Då en forskargrupp år 1987 beskrev analyser av mitokondrie-DNA från 137 personer från mängder av olika folkgrupper såg de att släktträdet gick ihop för mindre än tvåhundratusen år sedan. Det betyder att vi alla har en gemensam ur-mormor,  som levde för mindre än 200 000 år sedan. När de sedan tittade på mönstret av förgreningar i trädet såg de att trädet tidigt delade upp sig i sju olika grenar. På sex av grenarna hittar man bara människor från Afrika söder om Sahara. Den sjunde grenen innehåller både människor från Afrika söder om Sahara, och alla människor från alla andra folkgrupper. Den enda rimliga tolkningen av detta är att den moderna människan uppkom i Afrika, tidigt delades upp i sju grupper, och att några människor från en av grupperna tog sig över Röda havet, varpå deras avkommor spred sig över resten av världen. (Nature 325:31)

Dessa resultat säger trots allt bara att allas vår gemensamma ur-mormor kom från Afrika. Det säger ingenting om var alla våra andra förfäder höll hus vid samma tillfälle. Därför var forskarvärlden mycket spänd när tekniker drygt tio år senare hade utvecklats för att testa ett antal ställen på Y-kromosomen, som man vet skiljer mellan olika individer. Y-kromosomen förs ju bara vidare från far till son, så dessa studier kunde tala om var vår ur-farfar bodde. Det visade sig att även släktträdet för Y-kromosomen gick ihop för ungefär 200 000 år sedan, och bildade samma slags mönster som tydligt pekade ut Afrika söder om Sahara som vårt ur-hem. Så i vart fall längs en strikt manlig och en strikt kvinnlig linje stammar vi alla från Afrika för mindre än 200 000 år sedan. (Nature Genetics 26:358)

De som tidigare argumenterat för att människan utvecklats parallellt i många olika världsdelar övergick då till att argumentera för att de moderna människor som utvandrade ur Afrika för ungefär 100 000 år sedan säkert hade blandats med andra människoformer, som de mötte i sina nya hemtrakter. Så att även om ur-mormor och urfarfar kom från Afrika kanske vi alla har någon annan förfader som var neandertalare, pekingmänniska eller tillhörde någon annan numera utdöd människosort.  För att testa denna tanke började forskare bygga släktträd för många olika gener hos många människor. I fjol rapporterade de att släktträden för de flesta av våra gener går ihop för ungefär 200 000 år sedan, men att de för några gener går ihop först för 500 000 eller en miljon år sedan. Detta skulle kunna förklaras av ett visst fruktbart samliv mellan moderna människor och andra människoformer. Men det fanns andra tänkbara förklaringar. (Mol Biol Evol 26:1823)

Då Svante Pääbo för några år sedan började arbetet med att sekvensbestämma hela neandertalarens DNA var vi många som tvivlade på att han skulle lyckas. Däremot rådde enighet om att ifall han lyckades skulle det en gång för alla avgöra denna fråga: Fanns i olika moderna människors arvsmassa små bitar DNA som påminde mycket mer om neandertalarens än om andra moderna människors, då har vi enstaka neandertalare bland våra förfäder (även om ingen av dem råkar vara det just längs en obruten manlig eller kvinnlig linje.) Nu har Svante och hans medarbetare lyckats. Resultaten är mycket tydliga. DNA från neandertalare utgör en eller ett par procent av arvsmassan hos européer och asiater. Någon eller några av hundra av våra förfäder var neandertalare! (Science 328:710)

Sedan kan man naturligtvis spekulera i hur denna genöverföring rent praktiskt gått till: Gifte neandertalare in sig i familjer med moderna människor? Blev moderna kvinnor våldtagna av neandertalare? Eller höll sig kanske de moderna människorna med neandertalarslavar, som en del kvinnor förlustade sig med när de äkta männen var borta på tjänsteresa? Vi kan bara gissa!

av Henrik Brändén

Bokmärke för permalänk.

Både trackbacks och kommentarer stängda

7 Kommentarer

  1. Skrivet juni 5, 2010 klockan 10:25 f m | Permalink

    En av de fina sakerna i vetenskapen, som forskarsamhället skall vara stolt över, är att forskare faktiskt byter åsikt inför nya bevis. Så sent som 2009 så var ju mycket riktigt Pääbo ute och sade att bevisen pekar på att det inte fanns neandertal-DNA hos oss.

    Själv tror jag att genöverföringen skulle kunna ha skett som under stenåldern.

  2. Henrik
    Skrivet juni 5, 2010 klockan 9:46 e m | Permalink

    Jo, jag har för mig att Svante trott att det inte fanns något neandertalar-DNA hos oss, och att de första preliminära analyser de gjorde av materialet pekade i den riktningen. Men arbetet har varit tekniskt oerhört knepigt. Inte nog med att det finns så lite DNA kvar i de benbitar de analyserat. Om en hudcell från någon person som hanterat benen och proverna råkat komma med ner i provrören får man en soppa av människo- och neandertalarsekvensbitar ut från analysinstrumenten. Ifall det hade varit gamla blåsippor eller elefanter man studerat hade det varit lätt att se att oj, här var det en människo- och inte elefantsekvens. Men här hart det varit mycket svårt att upptäcka de tillfällen då sådan kontamination kan ha skett. Och däri ligger väl den sista tvekan som kan finnas kvar inför dessa resultat: Kan bitarna som tolkats som neandertalar-DNA i vissa människor istället vara DNA från vissa människor i neandertalarsekvensen? Antagligen inte, ty varje ”neandertalarfragment” som visat sig finnas hos moderna människor har bara funnits hos några, långt ifrån alla individer.

  3. Arne G.
    Skrivet juni 10, 2010 klockan 6:37 e m | Permalink

    Att mänslighetens vagga stått i afrika är inte hela sanningen!
    Nej det handlar om utomjordingar som kommit från ytre rymde.

    Henrik kolla på.— http:/passagen.se/skymom/ujodisk/kontakt.html

    OK. du hänvisar till den moderna människan utväckling, men på den angivna hemsida finnes mycken stoft av intresse sig uti!

  4. Henrik
    Skrivet juni 10, 2010 klockan 8:47 e m | Permalink

    Hej Arne, spontant har jag svårt att tro det du skriver, men ville gärna kolla den sida du hänvisar till, men min webbläsare säger att jag inte får kontakt med den adress du givit. Kan du kolla om den blivit rätt?

  5. Arne G.
    Skrivet juni 12, 2010 klockan 6:43 f m | Permalink

    Jag är lässe Henrik missade -hem-, så här skall det vara.

    http://hem.passagen.se/skymom/ujordisk/kontakt.html – WindowsInternet

    PS. Utväcklinen av frienergi generatorer belyses adekvat på denna något svårnavigerade I.N. adessen”. Detta har blivet ett hätt ämne, på nätet de är många som get sig i kast med denna uppgift.
    Föregångare på detta område var Naturfoskaren Viktor Schauberger!

    Frid och Fröjd hälsar ”Arne”

  6. Arne
    Skrivet juni 14, 2010 klockan 9:20 f m | Permalink

    Bäste Henrik nu surfar jag fram till dig igen via etervågornas sajberrymd.

    Jag har hittat något inresant här i samma ämne via Ulf Brånel på http://www.alternativsjornalen.se/ Är dom redan här. — och – beskrivning av Gamla Testamentets skildringar som en rad UFO-möten.

    Du får ursäkta mig Henrik jag har en släng av dysläksi så de jag skriver blir inte alltid så bra. Men jag tröstar mig med att det är 1% av univesum som betår av synlig materia. Hur mycke känner foskarn till av denna del? Jag har nyligen bivit ålders-penionär så jag räknarin mig i ammatör foskarnas skara.

    Väl mött Hänrik

  7. Henrik
    Skrivet juni 14, 2010 klockan 10:07 f m | Permalink

    Hej Arne, Det Hawkins säger, att det är troligt att det finns liv på många håll i universum, och inte osannolikt att något av det blivit intelligent är en mycket vanlig uppfattning bland forskare, utan att någon av dem för den skull börjat tro på raelianernas föreställningar.

    Själv är jag lite skeptisk även till tankefiguren att bara för att det uppstått liv någonstans måste det förr eller senare utvecklas intelligenta livsformer: Det finns en form av art-centrism i tankefiguren; trots allt fanns och frodades livet mycket länge på jorden utan att vi ser några spår av att någon av alla livsformer började utveckla vad vi kallar intelligens, när det till slut väl skedde var det uppenbarligen som ett svar på mycket speciella kombinationer av genetiska/anatomiska förutsättningar och miljöbetingelser (eftersom det bara hände på en plats och längs en utvecklingslinje), och till yttermera förvisso vet vi att denna art flera gånger gått genom så kallade genetiska flaskhalsar, dvs haft ett mycket litet antal individer som levt vidare, vilket rimligen betyder att arten trots sin intelligens under långa perioder hade mycket svårt att klara sig.

    Så bara för att vi just nu har en himla glädje och nytta av vår intelligens ska man inte utgå från att intelligens i alla lägen kan bli framselekterat av naturligt urval, att intelligens med en gång den uppstår ger större fördelar än kostnader (Kostnaderna hos människan är betydande: Hjärnan drar en fruktansvärd massa energi, har mycket stort behov av fetter i allmänhet och speciella slags fettsyror i synnerhet, det tar lång tid innan barnen utvecklats färdigt och klarar sig själva, redan när de föds har de så stor skalle att kvinnas bäcken måste få en utformning som ur andra avseenden inte är ändamålsenlig, dessutom relativt hög risk att både kvinna och barn stryker med vid en förhållandevis komplicerad förlossning, med mycket mera).

    Dessutom tror jag att sannolikheten för att intelligenta utomjordingar (om de nu skulle finnas) skulle intressera sig för oss är rätt liten. Vi gör så lätt misstaget att tro att alla intelligenta varelser inte bara skulle dela vår förmåga till abstrakt och symboliskt tänkande, utan också en massa mer grundläggande känslomässiga programeringar, som på intet sätt behöver vara generella för allt tänkbart intelligent liv, utan snarare är specifika anpassningar till just de förhållanden som råkar råda på de platser på jorden där människan och hennes föregångare utvecklats.

    Det där med en procent synlig materia är en intressant fråga. Jag är inte fysiker, och vill därför inte uttala mig med någon auktoritet på området, men jag tycker resonemanget om den mörka materian påminner lite om de allt mer komplicerade banor för himlakropparna astronomerna föreslog för att få observerade data att gå ihop med den jord-centrerade världsbilden: Fysikerna har på mycket goda grunder satt ihop en uppsättning teorier, som förklarar nästan allt de kan observera. Men på en väsentlig punkt stämmer inte de observerade data med teorierna: Mängden observerbar massa-energi är bara en bråkdel av vad den borde vara för att övriga observationer och teorierna ska stämma överens med varandra. För att få det hela att gå ihop postulerar man att det måste finnas en massa massa-energi som är ”mörk”, som vi varken kan se eller se några direkta spår av eftersom den uppenbarligen inte kan interagera med något annat. Och då har man i mina ögon vänt upp och ner på naturvetenskapens sätt att arbeta: Börja med att iaktta, bygg teorier utifrån iakttagelserna, och ändra i teorierna när viktiga iakttagelser inte går ihop med dem. Så det skulle inte förvåna mig om det om femtio år visar sig att fysiken nu står inför ett paradigmskifte, liknande det då den newtonska fysiken gav plats för kvantmekanik och relativitet, med just den svarta materian i den roll som då spelades av svartkroppsstrålningen. Men som sagt, jag är inte fysiker, och om någon som kan och begriper mer fysik än jag läser detta blir jag överlycklig för en kommentar eller tillrättaläggande!

    PS: Artikeln Arne refererar till ovan finns just nu rätt långt ner på sidan http://www.alternativjournalen.se/. (Jag hade också länge svårt att få alla bokstäver rätt när jag skrev webbadresser, och till slut påpekade en mer datorvan kompis att jag kunde slippa problemet genom att använda datorns klippa/klistra-funktioner.)