Är DNA-studier av folkgrupper rasism?

De senaste veckorna har två stora studier publicerats med undersökningar av DNA hos judar och en rad andra folk. Bägge undersökningarna bekräftar den klassiska historieskrivningen för det judiska folket: Såväl de nordeuropeiska (askenaziska) judarna, som de orientaliska (sefardiska) judarna är nära släkt med andra folk i Mellanöstern, och står enligt den ena undersökningen allra närmast dagens druser och cyprioter.

En viss uppblandning har skett med de folk som levt invid olika grupper av judar i diasporan, men med tanke på hur lång tid diasporan varade kan sådana ingiften inte varit särskilt vanliga. Och att en viss uppblandning skett är inte så egendomligt, eftersom judiska regler om att bara gifta sig inom gruppen handlar om den judiska tron, inte idéer om gemensamt blod. (Am J Hum Genet 86:850, Nature doi:10.1038/nature09103)

Rastänkande?

Studierna har väckt uppmärksamhet (SVT och internationellt här, här och här). Men också olust. Är detta inte ett återfall till gammalt förlegat rastänkande? DNs Karin Bojs bloggar om sin vånda inför att skriva om upptäckten, men lutar sig mot att det hela är solid vetenskap från respekterade institut, publicerat i aktade tidskrifter. Jag skulle vilja lägga till:

För det första: Skillnaderna i DNA-sekvens mellan två människor från samma folkgrupp är i stort sett lika stor som skillnaden mellan två människor från olika folkgrupper. Det är ytterligt få DNA-varianter som bara finns i en viss eller några få folkgrupper. De skillnader som finns mellan olika grupper är således mycket mindre än skillnaderna inom gruppen. Så även om man med DNA-tester kan skilja mellan olika folkgrupper är det meningslöst att tala om mänskliga raser. Något Ulf Pettersson för en tid sedan skrev utförligt om i DN.

För det andra: Jämför man två folkgrupper på långt avstånd från varandra kan man hitta ställen på arvsmassan där en viss DNA-variant är vanligare i den ena gruppen än i den andra. Det är sådana ställen man undersöker i denna typ av studier. Men om man sedan börjar undersöka människor som bor på olika avstånd mellan de bägge grupperna ser man att det sällan dyker upp några tvära hopp i frekvensen av olika DNA-varianter, utan utdragna gradienter. Det finns alltså vanligen inga klara gränser mellan folkgrupper, de flyter in i varandra. (Något som egentligen är rätt självklart eftersom människor i alla tider kunnat bli förälskade i människor med annat språk eller annan religion.)

Detta såg man bland annat i en studie som förra våren fick en del uppmärksamhet, ty forskarna hade inte bara kartlagt hur vanliga ett stort antal DNA-varianter var på olika håll i Västeuropa. De visade också att de genom att testa samma ställen på DNAt hos en amerikan och jämföra med kartorna på några tiotal mils när kunde pricka in var i Europa hans förfäder hade levt. Knappt några av dagens nations- eller språkgränser gick att upptäcka som tvära hopp på kartorna över frekvenser av olika DNA-varianter. (Genome Res 19:804) (Senare studier har visat att våra grannar finnarna i möjligen är ett undantag, om denna undersökning har Åsa på Ting och Tankar skrivit)

För det tredje: De allra flesta av de ställen på arvsmassan man undersöker i denna typ av DNA-analyser ligger i de långa mellanrummen mellan människornas gener. De olikheter man undersöker visar alltså inte på några som helst biologiska skillnader mellan folkgrupperna. Det man studerar är en slags ärftliga fingeravtryck. Inte, som ofta slarvigt påstås, gener.

För det fjärde vill jag dock vara tydlig med att det inte bara är DNA-varianter utan också ett antal gener som visat sig skilja mellan olika folkgrupper. Några genvarianter som bara finns hos vissa, men inte andra folkrupper. Och ett antal varianter som kan vara vanligare hos somliga folkgrupper än hos andra. Nästan ingen av dessa gener tycks påverka hjärnans funktion. De flesta är genvarianter som hjälpt människan klara konkreta problem i nya miljöer: Genom att ge ökat skydd mot nya bakterier, virus och parasiter, göra det möjligt att leva på nya livsmedel, eller hjälpa att klara nya klimat.

Den mest uppenbara skillnaden av dem alla, hudfärgen, är av allt att döma en mycket sentida anpassning: Våra förfäder vandrade ut ur Afrika med mycket mörk hudfärg, som skyddade dem mot solens farliga UV-strålning. Och de förblev av allt att döma mycket mörkhyade, tills de började med jordbruk. I spannmål finns dock inte färdigt vitamin D, utan bara ett förstadium, som omvandlas till användbart vitamin av just UV-strålning. Så ju längre bort från ekvatorn de befann sig, desto ljusare hud var jordbrukare tvungna att utveckla för att inte duka under av vitaminbrist. Den egenskap som rasister allra mest fäst sig vid som den grundläggande skillnaden mellan olika ”raser” är alltså en mycket senkommen skillnad som uppstått för att hindra att människor med historiskt sett onaturlig kost drabbas av vitaminbrist.

För det femte är det grundläggande tanken bakom rasism inte att det skulle finnas olika folkgrupper, utan att de skulle vara olika biologiskt utvecklade: olika intelligenta, olika kreativa etc. Men en överväldigande mängd iakttagelser pekar på motsatsen: att den moderna människa som för över 150 000 år sedan utvecklades i Afrika hade hela det mentala paket med förmåga till kreativitet, abstrakt tänkande, lust till konstnärligt skapande, dragning mot religiositet etc, som karaktäriserar dagens människor:

  • Barn från ”primitiva” folkslag som adopteras av föräldrar i ”utvecklade” länder har precis lika lätt som sina kompisar att klara skola, bli framstående forskare eller driftiga innovativa entreprenörer (Se Diamond, Guns, Germs and Steel).
  • Arkeologiska fynd från alla världsdelar visar att människorna överallt i världen så långt tillbaka det går att spåra ägnat sig åt konst, innovationer, utsmyckning och religion.
  • De skillnader i IQ man detekterat mellan vita och svarta ynglingar i USA har visat sig helt kunna förklaras av skillnader i miljö. Ett viktigt bevis är de barn som amerikanska soldater efter andra världskriget fick med tyska kvinnor: Hos de barnen försvinner nästan hela det gap i IQ man kan se mellan vita och svarta ungdomar i USA. (Se Flynn, Searching for Justice).

Den skapande, förnuftiga, empatiska människan är sig alltså i grunden lik, oavsett i vilket hörn av jordklotet hon är född, oavsett vilken färgnyans hon har på huden.

Viktigt studera variation

Även om vi inte består av raser, med urgamla betydelsefulla genetiska skillnader, finns  alltså en variation mellan olika grupper av människor både i det DNA som ligger mellan våra gener, och i en del gener. Det finns åtminstone två goda skäl för forskare att studera dessa skillnader:

  1. Genom att studera skillnader i DNAt kan man (såsom i studien av judarna) svara på betydelsefulla frågor om människans historia, och om hur människor spridit sig över jorden, vandrat och blandat sig med varandra.
  2. Det har visat sig att många av de genvarianter som påverkar risk för sjukdomar och hur väl olika läkemedel fungerar är mycket ojämnt utspridda över jordklotet. Det gör att ett läkemedel kan vara effektivt på en stor andel av patienterna i en folkgrupp medan det hjälper betydligt färre i en annan. Det gör att biverkningar som är mycket ovanliga i en folkgrupp kan vara mycket vanliga i en annan. När forskare hittar gener som påverkar ett läkemedels effekt har de därför goda skäl att undersöka hur vanliga de olika genvarianterna är inte bara hos sina ”vanliga” försökspersoner i Europa och USA, utan också att systematiskt undersöka dessa varianter i olika folkgrupper. Så att läkare i framtiden när så behövs ska kunna ta hänsyn till ursprung när de bestämmer vilken medicin eller behandling som ska sättas in i första hand.

Skillnader berikar?

I en debattartikel i tidskriften Nature i höstas (461:726, ej open access) argumenterar två framstående men inte helt okontroversiella forskare för att vi ska kasta vår rädsla överbord inför tanken att det finns genetiska skillnader mellan grupper: Biologen Bruce T. Lahn och ekonomen Lanny Ebenstein.

De pekar på att rasbiologin i början av förra seklet växte fram eftersom biologer utan några egentliga bevis övertygade sig om att det fanns många och viktiga ärftliga skillnader mellan olika folkslag. I chocken efter förintelsen och avskyn över kvarvarande rasism övertygade sig efter andra världskriget en senare generation av forskare – åter utan några egentliga bevis – om att det inte fanns några biologiskt relevanta genetiska skillnader mellan människor med olika hudfärg – annat än just hudfärgen och ytterligare några närmast betydelselösa anpassningar till klimat och en handfull sjukdomsalstrare.

Detta gav ett enkelt argument mot rasism. Men om man bygger sin argumentation mot rasism på dessa antaganden hamnar man i problem om det visar sig att de inte riktigt stämmer. Och idag hittar man allt fler biologiskt betydelsefulla genvarianter, som antingen bara finns hos somliga folkgrupper men inte andra, eller förekommer i olika frekvens mellan grupperna.

Istället för att se biologiska skillnader mellan människor som ett problem, menar författarna att vi borde se dem som en rikedom, en resurs: Just skillnaderna gör oss mycket bättre på att klara skilda och föränderliga miljöer. Både individer (tack vare två olika varianter av många gener i samma arvsmassa), och mänskligheten som helhet (stor chans att några av oss har kombinationer av genvarianter som behövs för att klara en kraftig miljöförändring). Skillnaderna gör dessutom att vi alla har olika förmågor, och bidrar därför till att skapa den fantastiska variationen i mänskligt skapande och mänskliga strävanden. Det är ju just för att vi älskar variationen, som vi tycker skräckscenarier med stora arméer klonade människor är otäcka!

Blanda inte fakta och värderingar!

Jag har sagt det förut och kommer säkert att säga det många gånger om: Biologin är deskriptiv, inte normativ. Den talar om hur något är. Så snart vi låter ideologiska föreställningar och inte hårda data avgöra vad vi ska tro på är vi inne på lika farliga vägar som de forskare, som utan några bevis i början av förra seklet övertygade först sig själva och sedan många makthavare om att den vita ”ariska” rasen behövde skyddas. Tanken på alla människors lika värde är en fråga om människosyn, etik och övertygelse. Den är en värdering! Den kan varken motbevisas eller bekräftas av biologin!

En som uppenbarligen inte förstått betydelsen av att skilja vad vi vet från vad man tycker vore politiskt bekvämt är historieprofessorn Shlomo Sand, som 2008 gav ut en bok (The The State Bank of Conway Springs Routing Number Invention of the Jewish People) där han hävdade att nästan ingen av dagens judar kan spåra sin härkomst till fördrivningen ur Israel, och att den judiska nationen och historien är en social konstruktion. När han nu konfronteras med de två undersökningarnas resultat säger han, enligt tidskriften Science häromdagen (i en artikel som tyvärr inte är open access):

Sand counters that the whole concept of identifying Jews genetically is fallacious. ”No study … has succeeded in identifying a genetic marker specific to Jews,” he insists. He adds, ”It is a bitter irony to see the descendants of Holocaust survivors set out to find a biological Jewish identity. Hitler would certainly have been very pleased.”

Varvid han visar att han inget vill veta och inget förstå om innebörden av dessa undersökningar. Forskarna försöker inte finna någon biologisk judisk identitet. De DNA-ställen som studeras påverkar ju inte några biologiska egenskaper. Däremot bekräftar undersökningarna riktigheten i den berättelse som gett det judiska folket deras historiska identitet. (Anmärkningen om en specifik genetisk markör är vidare retoriskt skicklig men intellektuellt ohederlig. Forskare hittar mycket sällan enstaka DNA-markörer som bara förekommer i en enda folkgrupp. De hittar kombinationer av genvarianter, som är mer eller mindre vanliga i olika folkgrupper. Och jämför deras relativa frekvens.)

Så snälla: Blanda inte ihop biologi och politik! Vi kan varken härleda vår människosyn eller våra åsikter i Palestinakonflikten från resultatet av DNA-analyser. Däremot kan forskningsresultat ibland hjälpa oss förstå vad som skett och hur vi själva fungerar, och därigenom göra det enklare för oss att välja en lämplig strategi för att uppnå det vi önskar. Men det är en helt annan sak.

Bloggat om liknande frågor har: Adam Cwejman, Jerlerup, Livbåten, Tommy Hansson och Erik Schutten.

De flesta är bokstavligt talat ytliga anpassningar till olika miljöer. Som ger tålighet mot olika sjukdomsalstrare, förmåga att utnyttja olika födoämnen och anpassning till olika klimat (till exempel genom kroppsformer som gynnar värmeisolering respektive avkylning).

av Henrik Brändén

Bokmärke för permalänk.

Både trackbacks och kommentarer stängda

12 Kommentarer

  1. Skrivet juni 19, 2010 klockan 3:06 e m | Permalink

    Elegant bloggartikel! Tack för den.

  2. Henrik
    Skrivet juni 19, 2010 klockan 9:25 e m | Permalink

    Tack för berömmet! Även om få kommenterar ser jag att flera läser artikeln.

  3. Olof
    Skrivet juni 21, 2010 klockan 1:40 e m | Permalink

    ”Blanda inte fakta och värderingar”. Är du helt sker på att du inte har blandat fakta och värderingar? Det verkar som att du valt ut fakta som stödjer dina värderingar, och blundat för fakta som går emot dina värderingar…

  4. Henrik
    Skrivet juni 21, 2010 klockan 2:04 e m | Permalink

    Hej Olof, nej, man kan naturligtvis aldrig vara säker på det. Jag försöker så gott jag kan, men vi har alla blinda fläckar. Om du kan vara lite mer konkret med vilka fakta du menar jag blundat för så kanske jag kan åstadkomma en reaktion inte bara på denna filosofiska och kognitiva nivå, utan kring själva saken.

  5. Arne
    Skrivet juni 30, 2010 klockan 11:46 f m | Permalink

    Land/sjö, naturtillgångar, och etniska medf. olikheter ”har i alla tider” skapat problem. Med barbariska lösningar, med krig och elände som följd. Men med moderna komunikationsmedelen har avstånden krymt mellan Nord och Syd. Men nyckeln till en fredligare värld för frammtiden ligger i tillgången på fri energi och frågorna kring denna problematik! Hjälp finns att få kolla denna länk, och flera av de öriga som här finns att tillgå!

    http://hem.passagen.se/skymom/fenomen/ProblemetMedFriEnergi.html

  6. Skrivet juli 22, 2010 klockan 5:37 e m | Permalink

    Mycket intressanta fakta. Tack!

  7. Lars
    Skrivet oktober 28, 2010 klockan 10:53 e m | Permalink

    Hallå Henrik

    Jag kan inget om biologi även om jag tycker vissa saker, tex ”Ras-frågan” verkar intressant.
    Jag undrade mest hur du ser på termen Ras, som används flitigt i de flesta engelsk-talande länderna (USA, UK, Australia å så vidare). Man fyller i blanketter för skolan, polisen, till vissa arbeten etc med att definiera sig ”ras” då man oftast får välja mellan white, black, asian etc, det är som en udda formulerad förfrågan över ens hudfärg?

    Undrade också, med dessa variationer i dna:t (även om ytterst små) mellan vissa folkgrupper, kan det inte tänkas att människan i stort får en betydligt mer ensidig och ”lik” dna (mer lik än vad den redan är) med tanke på den globalisering som komma igång ordentligt med svenskar som bosätter sig i asien och vice versa eller någon annan kontinent bara som ett exempel.
    Om detta skulle vara scenariot, betyder det att människan generellt sett får ett ”starkare” dna, då jag antar att en ”blandning” av dna tordes vara bättre då man får specifika attribut att motstå virus A från sin mammas sida, och resistans mot virus B från sin pappas sida o.s.v om man är resultatet av ett internationellt föräldrapar?

  8. Henrik
    Skrivet oktober 28, 2010 klockan 11:30 e m | Permalink

    Hej Lars, Kul att du hittat hit och frågar om sådant du undrar!
    (1) Om termen ”ras”: Allt beror ju på hur man använder termen. Om man bara menar hudfärg, så menar man ju bara hudfärg, och i så fall är ju termen harmlös. Fast då kan man ju fråga sig varför man inte använder ordet hudfärg istället. Svaret är att det länge funnits föreställningar om att hudfärgen kommit tillsammans med andra egenskaper, som man föreställt sig skiljer mellan grupperna. Som man då fångat upp i begreppet ”ras”, varpå man också snabbt sönderdelade de olika grupperna med olika hudfärg i ett stort antal undergrupper, som antogs ha olika typiska andra egenheter. Som modern forskning inte hittat något belägg för. Vilket gör att jag tycker det är bättre att prata om ”hudfärg”. Eller ”ursprung”, om det är vad man är ute efter.
    (2) Du har antagligen alldeles rätt att de små systematiska skillnader man kan se i frekvenser av olika DNA-varianter mellan olika områden kommer att minska med ökad migration och internationalisering. I en del fall kan detta leda till att ens barn råkar ”missa” att få en viktig genvariant som kan behövas för att hantera ett smittämne som är vanligt på den plats man slår sig ner (ty en hel del sådana genvarianter bär man vanligen bara på en kromosom). Men minst lika vanligt torde det bli att man , precis som du spekulerar, får fördelen att kombinera genvarianter som varit till nytta i bägge områdena. Jag tror inte det leder till någon större vare sig fördel eller nackdel. Om vågen väger över åt något håll tror jag det är mot att blandningar är av godo. (Helt ovetenskapligt är mitt intryck att barn ofta blir mycket vackra ifall deras föräldrar kommer från olika håll!)

  9. Skrivet november 3, 2010 klockan 4:15 f m | Permalink

    Det här var ju väldigt intressant. Jag fundera just på DNA-test när jag läste om Sands bok och här kom svaret. Du säger alltså, och jag har också läst de artiklar du hänvisar till (summaries), att DNA-undersökningar säger att judarna härstammar från Mellersta Östern. Innebär detta att de har samma ursprung som palestinierna, och eller som andra arabisktalande folk i området, att de genetiskt relaterade till dessa?

    Här handlar det ju om ett spännande område där både historiska data och biologiska data har något att säga oss och bör gå att passa ihop på något sätt.

    Sand menar ju att man inte har några historiska belägg för berättelserna som israeler tror på sanna berättelser om deras historia, och att berättelserna om fördrivningen inte kan beläggas. Det kan han ju ha rätt i, även om judar som grupp visar sig ha sitt ursprung i Mellersta Östern och däromkring. De kan ju faktiskt ha utvandrat frivilligt en gång, i grupper ex. Eller konverterat senare. Tänker exempelvis på morernas tid i Spanien. Vi vet ju att det fanns judar där, som på 11 000-talet bl.a. översatte ”vetenskapliga” texter från arabiska, bl.a. texter om de grekiska filosoferna mm.

    Så man kan kanske inte utan vidare dra slutsatsen att allt Sand för fram är inkorrekt pga de här DNA-undersökningarna? Jag tycker inte det verkar vara så enkelt.

  10. Henrik
    Skrivet november 3, 2010 klockan 1:23 e m | Permalink

    Hej Kerstin. Jag har inte läst Sands bok, och kan därför inte ge mig in i någon detaljerad diskussion om den. Men så mycket vet jag som att flertalet historiker inte delar åsikten att det inte finns några belägg för en fördrivning av judarna. Vad DNA-studierna säger är naturligtvis bara att de har en gemensamt ursprung med flera folkgrupper som idag bor nära Palestia, som de sedan separerats från för några årtusenden sedan. De motbevisar därmed tanken att dagens judenhet huvudsakligen består av människor vars förfäder kommer från andra platser.

  11. Skrivet november 3, 2010 klockan 3:25 e m | Permalink

    Tack för svar.
    Jag har inte heller läst boken, bara en del recensioner av den. Men frågan jag ställde här handlar inte om om Sand faktiskt har rätt eller fel, utan om principer, nämligen att det i princip kan tänkas att fördrivningen aldrig ägde rum, även om stora delar av judarna runtom på jorden har sitt ursprung i Mellersta Östern.

    Vi kan ju jämföra med hela mänskligheten, som anses härstamma från och ha utvandrat från Afrika, vilket ju inte behöver betyda att stora delar av den blev fördrivna från Afrika. Det förekommer ju även frivillig eller spontan migration.

    Sedan borde detta inte spela någon roll idag, men det gör det ju – beklagligt nog.

  12. Henrik
    Skrivet november 3, 2010 klockan 4:10 e m | Permalink

    Hej Kersin, Frågan om våldsam fördrivning eller frivillig utvandring kommer man naturligtvis inte åt med DNA-analyser, och jag har inte de kunskaper om historiska källor och tolkningsramar för dessa från tidig romersk kejsartid som skulle behövas för att bilda mig en egen, självständig uppfattning. Det sätt med vilket Sand reagerar på DNA-analyserna är dock inte ägnat att stärka mitt förtroende för hans omdöme när han går emot etablerade tolkningar.
    En bra blogg du har! Och spännande forskning du ägnat dig åt! Det är ett stort problem att biologisk och humanvetenskaplig forskning och tänkande så sällan möts, problematiserar och korsbefruktar varandra.
    Vänliga hälsningar,
    /Henrik