Pytonbakterier, räddade ben och oväntade samband

Efter några dagars spurt mot deadline för ett genetikkapitel till en ny gymnasielärobok  och en mikrosemester med nattligt bad i en skogstjärn kommer här lite spännande nedslag i de senaste veckornas skörd av forskningsrapporter:

Gener botar blodbrist i ben? Många människor tvingas amputera ben därför att blodådror inte längre klarar av att försörja det med blod, så att vävnader förtvinar. För att undvika detta vill läkare stimulera blodådrorna i benet att växa och bilda nya förbindelser, som kan ersätta dem som ”slammat igen. En rad försök har visat att detta kan åstadkommas genom att genmodifiera hudceller, så att de tillverkar proteiner (kallade angiogenesfaktorer), som säger åt celler i spetsen på blodådror att de ska dela sig, så att blodådrorna växer vidare.  Nu har forskare utvecklat en metod att snabbt och enkelt få in den nya genen i hudceller, som fungerar åtminstonde på råttor: De stryker helt enkelt DNA-molekyler med genen över utsidan av huden, och ger små elchocker, med ett specialdesignat instrument. Denna behandling visade sig vara tillräcklig för att dramatiskt öka blodflödet i råttben som fick alldeles för lite blod. (Gene Ther 17: 763)

Genvariant som gör en både tjock och korkad? Forskare har nu upptäckt att en genvariant man tidigare visste ökade risken för övervikt också minskar storleken av två delar av hjärnan. Det är frågan om genen FTO, där man tidigare vetat att de som har den ena genvarianten i snitt har 1 cm bredare midjemått och 1 kg högre vikt än andra. Nu har forskare också visat att de som bär denna genvariant har i snitt 8% lägre volym på frontalloberna och 12% lägre volym på occipitalloberna. Forskarna pekar på att detta kan ha betydelse för att förstå sambanden mellan övervikt och demenssjukdomar. Ifall dessa skillnader också påverkar hjärnans prestationsförmåga tidigare i livet är inte undersökt. (PNAS  18:  8404)

Bakterier i pytonormens mage före och efter jaktlycka: Många forskare har under senare år använt genteknik för att studera vilka bakterier som finns i magen hos oss människor och hos andra däggdjur, som liksom vi äter mycket ofta. Men hur ser det egentligen ut hos ormar, som kan svälta i veckor, och sedan sluka ett byte som kan väga så mycket som en fjärdedel av ormen själv? Jo, visar nu en grupp forskare: Om de ungefär en gång i månaden ger den burmesiska pytonormen en ordentlig råtta är det helt andra bakterier som dominerar i magen några dagar efter måltiden än före. De bakterier som dominerar då råttan bryts ner kommer dock inte från råttan, utan fanns hela tiden i ormens tarmar, men då i mycket mindre antal. (ISME J doi: 10.1038/ismej.2010.71)

Bank of Denton Routing Number class=”alignnone size-full wp-image-2237″ title=”Burmesisk pytonorm. Foto: K Rayker” src=”http://henrikbranden.se/wp-content/uploads/2010/07/burmesisk-pyton-515-free-K-Rayker-xchng-972108_77963835.jpg” alt=”" width=”515″ height=”263″ />

av Henrik Brändén

Bokmärke för permalänk.

Både trackbacks och kommentarer stängda