Influensa är en trixig sjukdom. Viruset förändras (muterar) hela tiden, så den immunitet man kanske fått mot förra årets influensa klarar ofta inte helt av att försvara en mot årets flunsa. Man blir därför aldrig helt immun, utan kan få sjukdomen år efter år. Men normalt förändras viruset bara lite grann. Så vanliga år har vi trots allt en viss immunitet mot viruset. Sjukdomen blir därför sällan riktigt allvarlig.

Men somliga år har det inte bara skett små utan stora förändringar. Det har att göra med att virusets arvsanlag är uppdelat i sju separata kedjor, och att det finns många olika varianter av viruset, som kan infektera människor, Swift Code ABN Amro Fixed Income France fåglar och/eller svin. Om en fågel, människa eller gris råkar bli infekterad av flera olika sådana virus samtidigt, kan resultatet bli att de olika arvsanlagskedjorna från de olika virusen blandas. Så att en helt ny kombination av kedjor uppkommer. Då har en helt ny variant av influensaviruset uppkommit. Är denna bra på att sprida sig från människa till människa kan den snabbt sprida sig över jorden, och tränga ut tidigare influensavirus. När detta händer talar man om en pandemi av det nya viruset: Vilket betyder en snabb spridning av ett smittämne över en stor del av jorden.


Vi känner från historien till tre tillfällen då nya influensavirus på detta sätt uppkommit och snabbt spridits bland människor: 1918/19 (spanska sjukan) då mellan 20 och 100 miljoner människor dog. 1958 (asiaten) då mellan två och fyra miljoner människor dog. Och 1968 (HongKong-influensan) då runt en miljon människor strök med. Varför blev så många så sjuka just dessa gånger? Jo, då nya virus uppkommer är det stor risk att de nya viruspartiklarna skiljer sig så mycket från tidigare, att den immunitet vi fått från tidigare influensor inte skyddar oss alls lika mycket, som då virusen bara fått mindre förändringar.

Därför hade vi alla skäl att vara oroliga då det för några år sedan visade sig att det nya influensavirus som uppkommit och snabbt spridits bland fåglar också började smitta människor, och döda många av dem som smittades. På goda anledningar fruktade man att viruset skulle kunna börja smitta inte bara från fågel till människa, utan också från människa till människa. Undersökningar visade att det bara behövdes ett enda olyckligt utbyte av en bokstav mot en annan på en olämplig plats i virusets arvsmasa för att en sådan smitta skulle börja. Lyckligtvis tycks det inte ha inträffat. I vart fall inte ännu.

Och vi hade alla anledningar att bli bekymrade då det förra våren visade sig att ett helt nytt influensavirus med hög hastighet började sprida sig mellan människor, först i Sydamerika, men sedan snabbt över resten av världen. Det råder inga som helst tvivel om att det var en pandemi: En helt ny variant av viruset spred sig mycket snabbt över jorden. De som tror att WHO hade kunnat fatta ett annat beslut än att klassa det som en pandemi kan inte veta vad det ordet betyder.

Till all lycka visade det sig dock att denna pandemi orsakade en betydligt mildare sjukdom, än de tidigare pandemier vi känner till. Men de som var väl pålästa på influensans historia hade ändå skäl att inte blåsa faran över: Från spanska sjukan fanns nämligen starka skäl att misstänka att en ny pandemi till en början kan spridas som en relativt mild sjukdom, där sedan en ytterligare mutation i viruset plötsligt gör sjukdomen mycket allvarligare.

Lyckligtvis har detta inte skett. Men istället för att vara glada över att mänskligheten denna gång haft sådan tur, får vi nu en debatt om möjliga sällsynta biverkningar av vaccinet,  ifall forskare överdrivit hotet och ifall de forskare som rekommenderade WHOs chef att klassa utbrottet som pandemi var korrumperade. Det är som om den som just med ett par millimeters marginal undvikit en allvarlig trafikolycka kliver ur bilen, och istället för att tacka makterna för att ha haft millimetrarna på sin sida börjar skälla på dem som lurat honom att ta en helt onödig vagnsskadeförsäkring till sin bil. Cornucopia slår huvudet på spiken då han konstaterar: ”Otack är den proaktives lön!”

Så ett par ytterligare påpekanden för att hyfsa diskussionen:

WHOs rådgivare: Nyligen har WHO offentliggjort vilka forskare som sitter i den kommitté som gav WHOs ledning rådet att utfärda pandemivarning. Det visar sig att några av dem fungerar som rådgivare till, eller har forskningsanslag från företag, som bland mycket annat tillverkar vaccin. Frågan är naturligtvis delikat. Men i grunden är det så att antalet riktigt framstående forskare i olika fält är rätt litet. Och att organisationer som WHO därför måste välja om de i sådana kommittéer vill ha de allra bästa och kunnigaste forskarna. Som även läkemedelsföretag vill ha som rådgivare, och vill samarbeta med. Eller om de ska nöja sig med det B-lag, som inga företag är intresserade av att vare sig ta råd från, eller samarbeta med.  Den som tycker att denna fråga bara har en sida har inte tänkt genom situationen ordentligt. Vi har här att göra med ett genuint dilemma.

Den svenska vaccinationskampanjen: Sverige hade fram till för något årtionde sedan en egen fabrik för att tillverka eget influensavaccin. När allt skulle privatiseras och marknadsanpassas lades dock denna ner, och man bestämde istället att köpa vaccin på den öppna marknaden. När rädslan för fågelinfluensan spreds för några år sedan insåg man dock att det fanns risk att Sverige vid en ny pandemi skulle riskera komma sist i kön – att företagen i första hand skulle leverera till de länder fabrikerna låg i. Sverige tecknade då avtal, där vi garanterades att få hamna långt fram i kön, mot att vi förband oss att köpa stora mängder vaccin för den händelse att en ny pandemi bröt ut. Att inte skaffa en sådan garanti hade varit djupt ansvarslöst. Priset vi fått betala är trots allt mycket lågt i jämförelse med vad det hade kostat ifall vi inte hade fått vaccin om en pandemi brutit ut som orsakat en allvarligare sjukdom.