USA och embryonala stamceller: Bakåt, framåt, stopp!

Så har nu en federal distriktsdomstol i USA satt käppar i hjulet för president Obamas försök att få fart på den amerikanska forskningen med embryonala stamceller. Närmare bestämt har den stoppat beslutet att federala forskningsmedel ska kunna användas för forskning på embryonala stamceller som tagits fram även efter det att president Bush för snart tio år sedan förbjöd sådan användning (Domslutet, New York Times, Ekot, SvDDN).

Antagligen innebär detta bara en tillfällig fördröjning. Som skapar en del praktiska problem för de forskargrupper, som redan kört igång. Exempelvis säger Dr Daley på Childrens Hospital i Boston till New York Times: ”Jag sade omedelbart åt mina medarbetare att hädanefter mata de embryonala stamcellerna med näringslösning som är inköpt för andra pengar” (fri översättning).

Så vad gäller det hela? En rad sjukdomar (från ryggmärgskador över Parkinson till diabetes) skulle kunna behandlas genom att transplantera in friska specialiserade celler i kroppen. Men sådana är svåra att få tag i. Ett sätt att lösa problemet hoppas forskare kan vara så kallade embryonala stamceller: Celler man tar ut från det inre av ett ungefär sju dagar gammalt embryo, som sedan växer och delar sig i flaskor med en speciell näringslösning, och som man sedan kan få att utvecklas till just de celltyper, man vill ha.


Men för att skapa sådana stamceller utnyttjar man tidiga mänskliga embryon. Som därmed inte kan planteras in och utvecklas vidare till en människa. För dem som menar att det mänskliga livet börjar vid befruktningen är detta naturligtvis mycket problematiskt. Det ansåg USAs förre president George W Bush. Därför utfärdade han en förordning, som förbjöd federala pengar att användas till forskning som innebar att man skapade nya embryonala stamceller, eller utfördes på embryonala stamceller, som skapats innan beslutet fattades.

Detta avspeglar en annan syn än den svenska både på staten och på möjligheten för olika moralsystem att leva sida vid sida: Istället för att kräva att det man djupt ogillar ska förbjudas nöjer man sig med att kräva att de pengar man betalar i skatt inte ska användas till det. Så under hela den tid som Bushs beslut varit i kraft har flera amerikanska företag utvecklat tänkbara behandlingar med embryonala stamceller, där den första nu kommit så långt att den börjat testas på patienter. I Kalifonien har delstatsregeringen satsat stora summor på embryonal stamcellsforskning.

När Obama sedan kom till makten upphävde han snabbt Bushs beslut. Men då visade det sig finnas problem med dokumentationen av det informerade samtycket från en del av de par som donerat embryon som använts. Därför dröjde det till i vintras  innan  den federala myndigheten National Institute of Health kunde presentera en lista på de embryonala stamcellsodlingar som fortsättningsvis var tillåtna att använda.

Men i USA kan varje federal domstol prova om ett politiskt beslut som påverkar verksamhet i dess område är förenligt med författningen. Och nu har alltså en federal distriktsdomare i Washington DC slagit fast att Obamas beslut strider mot konstitutionen. Utslaget kommer säkerligen att överklagas. Och de flesta bedömare utgår från att det upphävs. Därav att konsekvensen av beslutet knappast blir allvarligare än fortsatt väntan, och en del praktiska problem för de forskare som redan kört igång.

I nytt ljus: Sedan den stora debatten för snart tio år sedan har frågan om embryonala stamceller hamnat i ett delvis nytt ljus.  Under de senaste åren har det nämligen visat sig att man kan få vanliga kroppsceller, exempelvis från hud Swift Code ABN Amro Hoare Govett Securities och blod, att gå tillbaka i sin utveckling, och etablera cellodlingar, som verkar vara lika duktiga som embryonala stamceller på att dela sig och utvecklas till olika celltyper man kan behöva. IPS kallas dessa celler, Inducerade Pluripotenta Stamceller. De har dessutom fördelen att kunna utvinnas från den patient som behöver behandlingen, så man slipper problem med avstötning.

Visar då dessa IPS att motståndarna hade rätt då de sade, att embryonala stamceller inte behövs? Nej, ty:

  • Anledningen till att man kunde lära sig göra IPS var att man forskat så mycket på olika embryonala stamceller, att man kunde göra intelligenta gissningar om hur man skulle kunna få vanliga celler att omvandla sig till dem. Utan forskning på embryonala stamceller hade vi aldrig fått några IPS.
  • I verkligheten är allt arbete med att designa fungerande terapier mycket mer komplicerat än det kan låta då man beskriver de grundläggande principerna. Det är därför mycket möjligt att man av olika tekniska skäl inte kommer fram då man försöker utveckla en viss behandling med hjälp av en slags stamcell, medan problemen kan vara lösbara med en annan typ av stamcell. Ju fler olika typer av duktiga stamceller forskarna har i sin ”verktygslåda”, desto fler sjukdomar är det troligt att man kan finna en behandling för.
  • Medan embryonala stamceller funnits i över tio år har IPS bara funnits i ett par. Man har alltså kommit mycket längre mot terapier med dessa än med IPS. Får forskare använda embryonala stamceller har vi därför chans att snabbare få fungerande terapier, som sedan säkert i många fall kommer att ersättas ifall teknikerna kring IPS lever upp till förväntningarna.

Så nog ska man beklaga domstolens beslut. Även ur ett snävt svenskt perspektiv: Den stamcellsforskning där svenska forskare är långt framme gäller snarare de så kallade vuxna stamcellerna, som hela tiden finns i våra kroppar. Så några större möjligheter innebär knappast detta för svenska företag att hinna före amerikanska med viktiga innovationer (som Johan Westerlund hoppas).

Fler kommentarer:

The Great Beyond (Tidskriften Natures blogg)
Religiogustos

av Henrik Brändén

Bokmärke för permalänk.

Både trackbacks och kommentarer stängda

2 Trackbackar