Jag lämnar (s) för Piratpartiet

Jag har varit organiserad socialdemokrat i tjugonio år. Jag gick med i SSU när jag började gymnasiet, och har sedan varit studieledare och vice ordförande i mitt SSU-distrikt,  förbundskassör för de socialdemokratiska studenterna, suttit i kommunala styrelser och nämnder, varit nämndeman i tingsrätt och ledamot i kommunfullmäktige. Jag har klistrat affischer, knackat dörr och slickat kuvert. Jag är fortfarande övertygad socialdemokrat, och stöder det mesta av partiets politik. Ändå har jag just gått ur SAP, ty jag tänker rösta på Piratpartiet i årets riksdagsval. Vilket jag också berättar på SvD Brännpunkt idag, där min centerpartistiske vän vän Markus Berglund förklarar samma sak.

Hur kan en 44-åring som aldrig laddat ner musik rösta på piraterna?

När jag möter unga idag ser jag att de, precis som vi gjorde i min ungdom, älskar att prata med varandra. Om livet och kärleken, om politik, filosofi och existentiella frågor. Liksom när jag var ung skriver många musik, lyrik, noveller och dagböcker. Men sättet skiljer sig. Samtal jag förde på caféer och i telefon äger idag rum Swift Code ABN Amro Securities NZ Limited med skype och olika chatfunktioner. Där jag skrev ett brev på papper skickar dagens unga ett e-mail. Där jag och mina jämnåriga hade anteckningsböcker och lösblad med personliga anteckningar och litterära försök lägger många av dagens unga sitt material på ett datautrymme på en extern server, så att de var de än befinner sig ska kunna komma åt det över nätet.

Kombinationen av IPRED-lag, FRA-lag och datalagringsdirektiv innebär därmed för dagens unga exakt vad det hade inneburit för mig och mina vänner ifall det suttit mikrofoner under borden på Uppsalas alla caféer, våra telefonsamtal avlyssnats och brev sprättats, och dessutom bok- och musikförlagens agenter ständigt haft rätt att rota genom våra väskor. Det som skett de senaste åren är helt enkelt att vi tagit stora kliv rakt in i ett övervakningssamhälle. Sådana saker är idag verklighet i Sverige och många andra västländer, som i min ungdom fick oss att ta avstånd från Östtyskland och andra kommuniststater.

Hur kan en socialdemokrat rösta pirat?

När jag och mina SSU-vänner under 80-talet försvarade socialdemokratin mot trotskijister, maoister, stalinister och annan yttervänster försökte vi förklara att den politiska demokratin och de medborgerliga friheterna var grundstenar, som behövdes för att man skulle kunna bygga rättvisa, jämlikhet och ekonomisk demokrati. De demokratiska grundsatserna kommer långt före skrivningar om social rättvisa och ersättningsnivåer i alla de olika versioner av partiprogram som funnits under min tid i socialdemokratin.

Därför låg det bortanför vad jag kunde föreställa mig att socialdemokratin skulle kunna medverka till att riva ner medborgarnas rätt att tänka, prata och skriva utan att makten lyssnar och tittar. Men till min förfäran inser jag att det är precis vad som har hänt. Det har dessutom gjorts hand i hand med moderaterna, så att rösta på dem som i min ungdom drev ”Storebror ser dig”-kampanjen skulle inte göra saken bättre. Och de småpartier som haft sundare åsikter har böjt sig för det stora partiet i respektive allians.

Det enda parti som idag ser integritetsfrågorna som avgörande är Piratpartiet. De samlar både tidigare höger- och vänsteranhängare. Och lovar sina väljare att om de kommer in i riksdagen hålla auktion med sina röster: Det block som lovar mest när det gäller den personliga integriteten får partiets röster i alla andra frågor. Vilket ställer oss som tycker integritet är viktigt men samtidigt har tydliga åsikter i de klassiska höger/vänsterfrågorna inför frågan: Är skillnaderna mellan Mona och Fredrik efter de senaste årens trianguleringar så stora att det är viktigare att rätt block vinner än att den personliga integriteten försvaras? Det var mycket smärtsamt att inse vad svaret på den frågan var för mig.

Kan en upphovsrättshavare verkligen stödja piraterna?

Men jag har inte bara varit socialdemokrat. Jag är också läroboksförfattare, och har royaltyinkomster från flera böcker jag skrivit på oavlönad tid. Hur kan jag då stödja Piratpartiet, och dess krav på avvecklad ekonomisk upphovsrätt? Det är inte svårt! Det enda som behövs är att man inser att den tekniska utvecklingen gjort det omöjligt att försvara den ekonomiska upphovsrätten, hur mycket eller lite man än tycker om den. Inte ens om man använde ett totalitärt samhälles alla övervakningsmetoder skulle man kunna rädda den. (Om detta har jag skrivit utförligt på flera ställen: SvD Brännpunkt, Infotorget Juridik, Kritisk Utbildningstidskrift.)

Naturligtvis skapar detta liksom alla andra övergångar från ett system till ett annat en del problem. Inte minst kommer utbildningsanordnare att bli tvungna att ta ett helt annat ansvar än idag för att se till att det finns fungerande läromedel för de olika utbildningar man ordnar. Men det värsta problemet är att film- och musikindustrin vägrar förstå vad som händer, och pressar statsmakterna till sådana metoder i jakten på olovlig kopiering, att betydande delar av den personliga integriteten stryker med. Samtidigt som man förstör många unga människors känsla av samhörighet och solidaritet med  samhället.

Således: Som 44-årig icke fildelande socialdemokratisk upphovsrättsinnehavare vill jag uppmana alla som tycker det är viktigt att försvara medborgerliga rättigheter och personlig integritet: Rösta på Piratpartiet i årets riksdagsval!

PS:

Några ytterligare frågor jag ställt mig själv kring detta:

Varför tre veckor före valet? Varför går jag ut med detta nu, så snart före valet? Därför att det är först nu mina tankar och känslor sorterats färdigt. Och därför att jag i det längsta ville tro att mitt älskade parti skulle besinna sig, men tänkte gömma sin reträtt bakom kompromisser med samarbetspartierna, till exempel i valmanifestet. Men det visade sig vara önsketänkande. 

Smygrösta pirat eller gå ur partiet? I somras lyfte s-bloggaren Erik Laakso tanken att integritetsälskande socialdemokrater skulle kunna stödrösta på Piratpartiet, och fick beröm från min gamle vän och trätobroder Thomas Hartman. Men jag vill inte rösta i smyg på ett annat parti än jag är med i. (Jag har dessutom varit med om att utesluta trotskijistiska infiltratörer ur SSU, och vet vad partistadgarnas paragrafer om att motverka partiets syfte innebär.) I förra veckan överlämnade jag därför med sorg i hjärtat ett brev till ordföranden i Uppsala arbetarekommun, där jag begärde utträde ur SAP.

Är läget verkligen så illa? Överdriver jag inte hotet mot den personliga integriteten? Kan det verkligen vara så illa, att jag måste ta detta drastiska steg? Jag tycker det, ty:

• Tack vare FRA-lagen filtreras all datakommunikation som passerar landets gränser. Av tekniska anledningar tar inte sällan både lokala telefonsamtal och hämtningar av dagboksanteckningar från en server i grannstaden vägen via ett utland. I realiteten måste vi därför räkna med att allt vi gör via nätet eller telefon kan filtreras. FRA-personal kan sedan gå in och läsa och lyssna på sådant som filtrets (naturligtvis hemliga) algoritmer pekar ut som misstänkt.
• EUs datalagringsdirektiv kräver att tele- och internetoperatörer sparar uppgifter om sina kunders trafik i ett halvt till två år, så att polis (eller säkerhetstjänst) ska kunna gå in i efterhand om det kommer fram misstankar och se vilka som varit i kontakt med vem när. Det är som om avsändare, mottagare och datumstämpel på alla brev jag skickade i min ungdom skulle fotostatkopierats och alla telefonsamtal registreras och postverket respektive televerket ålagts att arkivera rubbet i minst ett halvt år!
• Genom IPRED-lagen kan film- och musikförlagens representanter om de sett att en viss internetadress (IP-adress) är aktiv på fildelningssajter begära att få veta namn på adressens innehavare. Varefter representanterna kan beställa husrannsakan, och inte sällan följer med och dirigerar polisens arbete i lägenheterna. Vilket är problematiskt eftersom det är mycket lätt att hacka in sig på andras nätverk och utnyttja deras IP-adresser. Och mycket av det material som släpps, delas och hämtas på fildelningssajter är helt legalt. Så man behöver inte alls ha ägnat sig åt olovlig kopiering eller nedladdning för att drabbas av detta.

Har inte (s) skärpt sig? I ett blogginlägg i somras hävdade Johan Westerholm att socialdemokraterna skärpt sig när det gäller integritet. I så fall har man låga anspråk:  (a) Socialdemokraterna kräver visserligen att FRA-lagen rivs upp men bara för att man ska kunna införa en ny lag, som fortfarande ska ge FRA rätt att filtrera och avlyssna. Läser man om FRA på partiets hemsida ges inga konkreta besked om hur den nya lag man vill ha skulle skilja sig från den nuvarande. (b) På ett annat ställe skrivs luddigt om att IPRED ska ses över, men inte heller här talar man om på vilket sätt. Samtidigt som alla som reflekterat en stund över saken inser att det inte går att förena ett starkt skydd av integriteten på internet med musik- och filmindustrins krav att få jaga olaglig kopiering. (c) På senaste partikongressen pressade vettiga krafter partiledningen till en kompromiss om integritetsfrågorna, men alla som varit med över några partikongresser vet att sådana eftergifter vanligen ignoreras när man väl sitter vid statsrodret. (d) Talande är att jag på partiets hemsida inte lyckats hitta någon sammanhängande framställning över hur partiet ser på integritet kring elektronisk kommunikation. Trots den avgörande roll frågorna spelade i senaste EU-valrörelsen!