Vi lever i en tid när vetenskap blir allt viktigare för samhället: Allt mer av samhällsutvecklingen drivs av vetenskap. För allt fler av de stora ödesfrågorna (klimat, global livsmedelsförsörjning mm) behöver vi vetenskapen både för att ta ut färdriktning, och hitta lösningar. Forskningen i sig reser dessutom allt fler viktiga etiska och samhälleliga frågor (Välja barn? Vem ska få se dina gener?) Aldrig har det varit viktigare än nu att alla medborgare får goda möjligheter att följa och sätta sig in i vetenskapens framsteg.

Men vad händer? Våra stora tidningar avskaffar sina vetenskapsredaktioner. De skär ner vetenskapsbevakningen.  Public Service står inför stora neddragningar, och då ligger den ambitiösa vetenskapsbevakningen i riskzoonen.  Vetenskapsrådet har abdikerat från det ansvar man tidigare tagit för nationell vetenskapsinformation, och säger sig framöver främst satsa på information om den forskning man själva finansierar.  (De ambitiösa informationsprojekt, där man tidigare spelat en pådrivande roll, Swift Code ACT Management Limited drar man sig successivt ur.) Forskningsrådet för jordbruk och miljö (Formas) lägger ner sin informationsavdelning.

Så vad kommer att hända med vetenskapskommunikation och vetenskapsjournalistik? Den frågan ställer vi på ett seminarium som Jan Riise, Jan-Olov Johansson, Jonas Förare och jag satt ihop till invigningsdagen på Vetenskapsfestivalen i Göteborg. Kom gärna och lyssna på vad DNs Karin Bojs, arkeologibloggaren Åsa Larsson och NIHs information director John Burklow har att säga om utvecklingen. Lyssna på den norske komikern Harald Eia och den brittiska TV-producenten Alex Connoc, som berättar om nya sätt att skildra vetenskap. Och hör vad olika makthavare på universitet, mediahus och forskningsfinansiärar har att säga om framtiden.

Läs mer om konferensen, och anmäl dig här. Vi ses i Göteborg!