Storbritannien skrotar planer på DNA-test för asylsökande

När jag nu läser ikapp i vetenskapliga tidskrifter för sommaren hittar jag en liten men viktig nyhet (publicerad i The Times 17 juni, men bakom deras betalvägg): Storbritannien lägger ner de planer man haft på att DNA-testa asylsökande, för att ta reda på om de verkligen kommer från det land de påstår. Till slut har alltså de brittiska immigrationsmyndigheterna förstått vad ett nästan enhälligt vetenskapligt samfund försökt tala om för dem i över ett år (till exempel här!):  (1) Vilken DNA-profil man har säger ingenting om var man är född. Bara var ens förfäder levt. (2) Vi kommer inte på mycket länge att ha tillräcklig kunskap om hur DNA-profilerna ser ut från olika håll i världen för att kunna göra speciellt säkra undersökningar av ens detta.

av Henrik Brändén

Bokmärke för permalänk.

Både trackbacks och kommentarer stängda

2 Kommentarer

  1. Anders
    Skrivet september 3, 2011 klockan 1:36 f m | Permalink

    Det finns ju dock än så länge (även om de nuförtiden minskar i styrka) korrelationer mellan var man är född och var ens förfäder kommer ifrån. Skulle man gissa vilket land slumpvis valda människor kommer ifrån enbart baserat på genetisk information skulle man ha rätt mycket oftare än slumpen.

    Genetisk information skulle därför i princip kunna användas för att öka säkerheten i nationalitets-utredningar. Visst, man skulle inte bli jättemycket säkrare och skulle fortfarande ofta ha fel, men säkerheten skulle ändå öka och man skulle troligen kunna applicera asyl-reglerna med något bättre precision (om det nu är detta som är målet).

    Frågan är dock om det är värt det, då detta är en så politiskt känslig fråga som ger upphov till obehagliga associationer hos gemene man. Det är inte omöjligt att de negativa konsekvenserna på det politiska/sociala planet skulle väga tyngre än den ökade precisionen i bedömningarna.

  2. Henrik
    Skrivet september 5, 2011 klockan 3:31 e m | Permalink

    Hej Anders, Nja, Man ska nog vara försiktig med att från statistiska korrelationer över stora populationer dra några slutsatser om de enskilda fallen, som man använder i myndighetsutövning.

    Tag som exempel någon som påstår sig komma från Somalia, men myndigheterna misstänker kommer från grannlandet Kenya. Så gör man ett DNA-test, och ser att personen har en DNA-profil som förekommer i bägge länderna, men är tre gånger vanligare i Kenya än Somalia. Men där frekvensen av DNA-profilen bildar en jämn gradient i geografin, utan några tydliga hopp vid gränsen. Och personen säger sig komma från gränstrakten. Eller ha sin pappa därifrån. Inte har man fått något användbart beslutsunderlag med detta?

    Exemplet ovan är inte extremt. Det var just Somalia det nu nedlagda pilotprojektet gäller. De allra flesta DNA-profiler man studerat bildar sådana mjuka gradienter. Gränserna mellan stater i Afrika går ofta rakt genom områden, där människor traditionellt känner samhörighet och har nära kontakter med varandra över gränsen. Men det myndigheterna behöver ha svar på är inte om en persons förfäder kommer från östra Afrika utan om just den personen är född på ena eller andra sidan av en statsgräns.