Gener och homosexualitet

I det antika Grekland var homosexualitet den socialt accepterade formen av kärlek, åtminstone bland de välbärgade, kulturbärande fria männen. Endast kärlek mellan män förtjänade enligt ledande filosofer namnet kärlek. Det männen gjorde med kvinnor var mest till för att skaffa barn. I andra tider och på andra platser har homosexuell kärlek däremot ansetts onaturlig, skamlig, och varit förbjuden. Utan att för den skull ha försvunnit.

För mig är det därför uppenbart att de flesta människor har en inneboende möjlighet att utveckla bägge slagen av sexualitet, och att miljö, samhälleliga normer etc har stor betydelse för vilken väg flertalet väljer. Samtidigt förefaller det också uppenbart att olika människor föds med olika grad av tendens åt ena eller andra hållet. För någon som likt mig är intresserad av genforskning är det därför en spännande fråga om det kan finnas genvarianter, som skiljer mellan individer, och knuffar sannolikheten för den ena eller andra formen av sexualitet åt olika håll.

Av och till kommer det vetenskapliga rapporter som har bäring på den frågan. Men det gäller att hålla tungan rätt i mun när man tolkar dem. Som nu, när det nyligen publicerades en spännande studie i den prestigefyllda vetenskapliga tidskriften Nature (472: 95).

  • Där rapporterar forskare att de genmodifierat möss, så att djuren saknar ett protein, som behövs för att tillverka ett visst signalämne i nervsystemet (kallat 5-hydroxytryptamin). Medan normala mushanar föredrar att försöka para sig med honor klättrade de genmodifierade mushanarna i lika utsträckning upp på, och försökte para sig med, hanar som med honor.
  • De genmodifierade hanarna hade inga problem med att känna igen lukt och feromoner från honor, så det var inte frågan om att de inte kunde skilja honor och hanar från varandra. Det var frågan om att hanarna inte längre brydde sig om könet på sina tilltänkta partners.
  • Om forskarna sedan sprutade in det signalämne mössen inte kunde tillverka tog det 35 minuter, sedan var hanarna bara intresserade av att para sig med honor igen.

Ska man nu tolka detta som att heterosexualitet är det normala, och att bisexualitet beror på att en gen är trasig? Och att det kan botas med en enkel spruta? Ingalunda! Det enda dessa experiment visar är att däggdjur har mekanismer för att välja partner, att välja mellan kön är en viktig del av denna mekanism, och att signalämnet ifråga spelar en roll i sammanhanget. Det är fullt möjligt att denna gen inte spelar någon som helst roll för frågan om en människa utvecklar homo-, hetero- eller bisexualitet.

Det är också möjligt att den spelar en liten roll, som en av många faktorer som påverkar frågan.  Gener som påverkar mänskliga beteenden har nämligen ofta visat sig vara just sådana – de knuffar sannolikheten för ett visst beteende en liten aning i en viss riktning.  Min tankar går till en annan undersökning av gnagare, nämligen sorkar. Där hittade man en gen som skiljer mellan två sork-arter, som gör den ena arten monogam och den andra polygam. Genom att flytta genen från den ena till den andra arten kunde man göra de polygama sorkarna monogama. (De experimenten har jag beskrivit här!)

Hade man då hittat genen som styr hur polygama eller monogama alla däggdjur är? Nej! Hos andra grupper av däggdjur visade det sig att helt andra mekanismer styr hur monogama eller polygama arterna är. Hos människor visade det sig visserligen finnas två, olika varianter av genen, och att den ena varianten gav något större sannolikhet för att både en själv och partnern var nöjd med relationen.  Men några större skillnader var det inte frågan om. Olika varianter av genen knuffade alltså bärarens beteende bara en liten aning i en viss riktning.

Och det skulle inte förvåna mig om det om några år visar sig vara samma sak med denna gen: En gen som ger dramatiska effekter på det sexuella beteendet hos gnagare om man slår ut den helt kanske finns i två något olika varianter hos människan. Som kanske knuffar sannolikheten för det ena eller andra beteendet en liten bit åt ena eller andra hållet. Och därigenom kanske ger ytterligare en liten skärva av en förklaring till hur arvet samspelar med miljön för att forma oss till de unika människor vi är!

PS:
En del biologer har haft problem med att förklara homosexualitet, eftersom de haft svårt att förstå att tendens till homosexualitet skulle kunna ha något biologiskt överlevnadsvärde, dvs öka sin bärares förmåga att få många överlevande avkommor. Hur kan, frågar de sig, genvarianter bevaras, som får sin bärare att välja bort sådant sex som alstrar barn? Frågan bygger dock på en missuppfattning. Den förutsätter att det finns en enda gen som ensam styr sexuella preferenser, och inte har några andra effekter. Men vi vet idag att de flesta egenskaper påverkas av många olika gener, och att de flesta av dessa samtidigt påverkar många olika egenskaper. Om ett knippe av gener tillsammans ökar sannolikheten för homosexualitet och var och en av dem dessutom har andra effekter som ökar överlevnadsförmågan kan de alla selekteras fram av det naturliga urvalet! När forskare tittat närmare på saken upptäcker de dessutom homosexuella aktiviteter hos många olika djur. Så trots vad somliga religiösa urkunder skriver om saken förefaller det vara ett djupt naturligt beteende.

av Henrik Brändén

Bokmärke för permalänk.

Både trackbacks och kommentarer stängda

5 Kommentarer

  1. Skrivet september 6, 2011 klockan 8:38 e m | Permalink

    Eller att vi ser flera olika beteenden som människan kategoriserar. Det finns flera olika ”homosexualiteter”

    Skrev om detta hos Voltaire

    http://www.voltaire.se/sv/blogs/20.1782/vetenskap/naturens-pridefestival

  2. Henrik
    Skrivet september 7, 2011 klockan 8:58 f m | Permalink

    Mycket sant. Bra artikel!

  3. Mårten
    Skrivet september 14, 2011 klockan 8:03 f m | Permalink

    ”Ska man nu tolka detta som att heterosexualitet är det normala, och att bisexualitet beror på att en gen är trasig? Och att det kan botas med en enkel spruta?”

    Det ska man såklart inte, men det tråkiga är att det finns gott om människor som kommer att göra det (om det visar sig finnas en sådan mekanism). Trots att den mekanismen i så fall både uppstått ”naturligt” och är ”normal” med tanke på hur vanligt det är.

    Biologer som inte kan förstå homosexualitet och bisexualitet missar att dessa individer dels kan få barn och att sex och kärleksband kan ha andra funktioner än rent reproduktiva (men detta går emot den religiösa dogmen).

    Dessutom borde det vara en självklarhet att evolutionen inte fungerar på individbasis utan på genbasis, det är överlevnadsfördelar för generna som räknas, inte för individen. Dessa biologer kan antagligen inte heller förklara hur det kan finnas arbetsbin som aldrig får barn i ett bisamhälle.

    Detta inses lätt även av en icke biolog.

    Jag tycker man kan ana sig till ett mycket mer intressant psykologiskt forskningsfällt här som har med hur människor rationaliserar för att få världen att passa in på deras egna vanföreställningar…

  4. Henrik
    Skrivet september 14, 2011 klockan 8:22 f m | Permalink

    Mårten: Frågan vilken nivå evolutionen verkar på är svår och omdiskuterad. Tanken att den verkar på gennivå formades under en period då de flesta evolutionsbiologer föreställde sig att en egenskap ges av en diskret gen, men nu vet vi att de flesta egenskaper som evolutionen verkar på formas av ett samspel mellan många olika gener, som alla kan finnas i flera olika varianter. Många av de biologer jag respekterar lutar därför mot tanken att evolutionen verkar på paket av genvarianter, som tillsammans ger egenskaper, som har betydelse för förmågan att få många överlevande avkommor. Men det påverkar inte huvudpoängen i din kommentar, som jag helt håller med om!

  5. Mårten
    Skrivet september 14, 2011 klockan 1:58 e m | Permalink

    Henrik: Tack för svaret! Ja, det låter också vettigare. Jag tänkte i vagare termer än jag skrev egentligen och borde kanske sagt arvsanlag eller liknande? Det var en trevlig blogg, ska läsa vidare. :)

En trackback

  • Av Konsthistoria eller barnporr? | Sagor från livbåten den september 14, 2011 kl 11:04 f m

    [...] hittade var denna: Men så …För någon vecka sedan skrev jag en post på min biologi-blogg om gener och homosexualitet . Där ville jag ha med en bild på en grekisk vasmålning, som visade hur accepterad manlig [...]