DNA-analyser avslöjar historisk fjäderhandel

Hos maorifolket på Nya Zeeland har det funnits en tradition att pryda heltäckande klädesplagg (kappor) med fjädrar från fåglar. Högst status har fjädrar haft från de vinglösa kivifåglar, som lever på öarna. Trots deras höga status har dock mycket kunskap gått förlorad om sådant som hur fåglarna fångades, var produktionen ägde rum och om det handlades med fåglar eller fjädrar.

Australiensiska forskare har nu undersökt om de kan bringa klarhet i sådana frågor med DNA-analyser (Molecular Biology and Evolution, doi: 10.1093/molbev/msr107).

De har analyserat DNA-prover från 849 fjädrar från 109 olika kappor som sparas på olika museer på Nya Zeeland och i Storbritannien, och från 26 olika fåglar av olika underarter från olika regioner av landet.  De analyserade bland annat det sk mitokondrie-DNAt, som förändras så snabbt att det inte bara kan avslöja vilken underart ett prov kommer från, utan också ge information om vilken geografisk population det kommer från.

Vad fick man reda på genom detta?

(1) Forskarna fann att nästan alla fjädrar kom från en art, som bara finns på den nordliga av landets två stora öar. Tillverkningen skedde alltså rimligen där, och någon ”import” av  fjädrar eller fåglar från den sydliga ön förekom uppenbarligen inte.

(2) Däremot innehöll så mycket som 15% av kapporna fjädrar från fåglar från olika delar av den nordliga ön. Det kunde skilja så mycket som 100 km mellan ursprungsorten för två fåglar som donerat fjädrar till samma kappa. Det tyder på att det förekommit en handel med fåglar eller fjädrar över betydande distanser på denna ö.

(3) Så mycket som en tredjedel av kapporna innehöll dock enbart fjädrar från fåglar från ett litet, isolerat område på nordöns östra del. Även om det inte uttryckligen bevisar saken antyder det att tillverkningen av kapporna med kivifjädrar kan ha börjat där.

(4) Slutligen konstaterar forskarna att analyser av annat DNA än mitokondrierna visar att det finns en viss övervikt för hanar (60-40) bland de fåglar som givit sina fjädrar till kapporna. Detta spekulerar forskarna kan ha att göra med att det är hanarna som ruvar fåglarnas ägg, vilket gör dem lättare att hitta och fånga för jägare eller deras hundar.

Man ska naturligtvis använda flera nypor salt när man använder DNA-analyser för att tolka historia eller arkeologi. Men spännande är det!

doi: 10.1093/molbev/msr107

av Henrik Brändén

Bokmärke för permalänk.

Både trackbacks och kommentarer stängda

4 Kommentarer

  1. Skrivet september 14, 2011 klockan 12:03 f m | Permalink

    Underbar studie! Just sånt här tycker jag genetikerna kan studera mer – det fördjupar våra kunskaper om historiska processer långt mer än att försökt att definiera folkgrupper.

  2. Henrik
    Skrivet september 14, 2011 klockan 8:17 f m | Permalink

    Ja, men de metodologiska problemen är liknande: Här har man ju gjort ungefär samma typ av analyser på kivifåglar, som ställer till med så mycket oreda när den görs på människor …

  3. Skrivet september 14, 2011 klockan 3:59 e m | Permalink

    Kivifåglar har lite mer förutserbart beteende… ;)
    Men det är klart att det kan finnas metodologiska problem ändå. Att avgöra denna hårt jagade fågels utbredning i historisk tid är kanske inte helt enkelt. Å andra sidan är det en fågel som verkligen får slita för att förflytta sig :D

  4. Henrik
    Skrivet september 14, 2011 klockan 11:34 e m | Permalink

    Så sant :-)