En underbar kommentar till genpatent, om än lite överdriven, tänkte jag när jag läste denna seriestripp:


(CC-BY-SA Nina Paley)

Så googlade jag “patent” plus den vanligaste virustypen bakom förkylningar, rhinovirus. Och insåg att när det nu blivit lättare och lättare, billigare och billigare att sekvensera har förkylningsvirusens arvsmassa fastnat i en förfärlig trasselsudd av överlappande patent.

Jag tittade närmare på ett av dem, (här).

Det bygger på att forskare sekvensbestämt några dussin olika varianter av viruset (synnerligen trivialt) och gjort de för varje molekylärbiolog idag självklara analyserna av arvsmassans utseende och släktskap (nästan lika trivialt).

Därefter konstaterar de att denna ”uppfinning” (fräck glidning av ordens betydelse då det som dittills presenterats bara är ett konventionellt forskningsresultat, dvs en upptäckt) skulle kunna användas för att diagnostisera förkylning, att följa sjukdomens utveckling, att utveckla läkemedel och skapa vacciner. Detta skulle varje andraårsstudent i molekylärbiologi eller medicin kunna föreslå, så det man vill patentera är så uppenbart, att det inte har någon som helst uppfinningshöjd.

Allra hemskast är att både de forskare som lämnat in patentansökan och de jurister som hjälpt dem formulera den måste vara väl medvetna om att detta patentanspråket inte uppfyller patentlagens krav att patent bara ska ges uppfinningar, inte upptäckter, och att det krävs ordentlig uppfinningshöjd. Ändå fortsätter denna typ av patenterande, som bara kan ha syftet att skrämma bort andra från de affärsidéer man själv har.

Det är verkligen dags att se över systemet med patent för att utnyttja gener!