”Det finns bara två kön”

Jag kastade mig i våras in i debatten och menade att det här med kön och biologi är lite mer komplicerat än ”det finns bara två kön”. Många som sett det skickar mig nu denna artikel.

Det gör att jag inser att vi har ett språkligt problem.

Dels finns ett strikt biologiskt könsbegrepp, som handlar om små eller stora könsceller. Som nästan alltid förljer genitaiernas utseende. Där det första är helt binärt, och det andra kraftigt dimorft. Mellanformer kring genitalier finns, men de är få.

Sedan finns begreppen ”genus” och ”socialt kön”, som fångar något i stil med ens sociala förståelse av sitt kön och hur det yttrar sig i sociala sammanhang. Sådant som sitter i huvudet, och inte mellan benen. Och kring detta finns i Sverige idag en stark, för att inte säga dominerande förföreställning, att det är socialt konstruerat.

Jag försöker pekat ut är att det existerar en rymd av biologiska präglingar av hjärnan, där de rent mekanistiska orsakskedjorna har samma starpunkt som könspräglingen av genitalierna, men där de fortsatta mekanistiska vägarna skiljer. Där präglingarna inte är binär, utan med stora överlapp. Och det är flera olika präglingar, som kan gå åt olika håll. Så att även ordet ”gradient” strängt taget är missvisande. Det är en mosaik.

Så jag tror att diskussionen skulle bli mycket lättare att föra, om språket hade tre distinkta ord för

1) Det biologer strikt lägger i begreppet kön, storleken på könscellerna. Ordet kan möjligen också kan täcka genitaliernas utseende. Kring det ordet är det rimligt att hävda att det hela är dimorft, på gränsen mot binärt.

2) Den påverkan systemet för könsprägling har på en rad ställen i hjärnan och därmed också på en rad egenskaper, som i de flesta fall inte är strikt binära, utan har betydande eller stora överlapp, och där präglingarna i viss mån sker oberoende av varandra, så att den biologiska präglingen av olika egenskaper kan gå åt ”olika” håll.

3) Den sociala och kulturella påverkan som sker på samma och andra egenskaper, och gör att många/alla människor fostras till könsroller långt utöver vad en eventuell biologisk könsprägling av hjärnan åstadkommer.

Då skulle diskussionen bli tydligare, och istället för att trasslas till av definitioner av ordet ”kön” handla om

  • Ifall (2) över huvud taget förekommer, eller om allt som inte är genitalier är socialisation och kultur.
  • I vilken utsträckning (2) följer av (1). Så mycket att man kan se trans som en biologisk abberation, eller så lite att trans och homo är fullständigt naturliga om än inte jättefrekventa resultat av den naturliga processen för könsprägling av kropp och knopp.

av Henrik Brändén

Bokmärke för permalänk.

Skriv en kommentar eller skicka en trackback: Trackback URL.

Skriv en kommentar

Din epostadress delas eller publiceras aldrig Obligatoriska fält är markerade med *

*
*

Du kan använda dessa HTML-taggar och attribut: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>