Det finns åtminstone tre skäl att tro på något slags samband mellan
kreativitet och psykoser.

För det första tycks de två hänga ihop i familjer och släkten. Psykoser ingår ofta i psykiska sjukdomar som schizofreni och bipolaritet. Flera betydande konstnärer och författare har lidit av schizofreni, bland andra Vincent van Gogh, Ernst Josephsson, Gustaf Fröding och Nelly Sachs. Många andra musiker, konstnärer, författare, forskare och företagsledare har varit bipolära. Det anses till exempel att Händel skrev hela Messiasoratoriet under ett enda flera veckor långt maniskt rus.

När den svenske svenska forskaren Simon Kyaga genomfört noggranna undersökningar av dessa samband har han emellertid inte funnit att schizofreni skulle vara vanligare hos människor med kreativa yrken än hos andra. Det är vid närmare eftertanke inte särskilt egendomligt eftersom sjukdomen ofta är kraftigt handikappande – det är nästan omöjligt att skapa under själva sjukdomsperioderna. (Med det intressanta undantaget måleri.) Däremot såg Kyaga en viss överrepresentation hos bipolära, men framför allt konstaterade han att föräldrar, barn och syskon till dem med schizofreni och bipolär sjukdom oftare än andra har kreativa yrken som konstnär, musiker, skådespelare och forskare. Att dela många gener med någon som drabbats av någon av sjukdomarna ökar alltså sannolikheten att en person sysslar med ett kreativt yrke.

För det andra finns det uppenbara paralleller mellan själva innehållet i kreativt tänkande och psykoser: det handlar om att systemet för att se samband och mönster är mycket aktivt, så att både den kreative och den psykotiske ser mönster och samband där andra inte ser dem. Den kreative övertygar dock ofta – i vart fall med tiden – omgivningen om att de mönster hon sett och de tolkningar hon gjort är rimliga eller meningsfulla, medan den psykotiske vanligen misslyckas med den saken. Gränsen är dock inte glasklar. Vincent van Goghs tavlor fann inga köpare förrän efter konstnärens död.

Tänker man lite på saken inser man att det finns ett kontinuum från fullständigt rimliga hypoteser till rena vanföreställningar. Är det en rimlig slutsats eller en vanföreställning att chefens irriterade tonfall visar att han är missnöjd med mig? Är det en sjuklig eller rimlig tanke att kollegorna konspirerar för att få mig avskedad?

Som vi redan sett tänker sig många neurobiologer idag att den mänskliga hjärnan har utvecklats till att vara bra just på att se mönster i sociala skeenden och där upptäcka möjligheter, faror och hot. Och det är just det man gör lite för mycket vid psykoser och psykosnära tillstånd. Den maniske ser möjligheter som omgivningen inte uppfattar, den paranoide ser hot. Det ligger därför nära till hands att tänka sig att psykotiska tillstånd uppkommer när hjärnan blir ”för bra” på att göra det den är skapad för att göra. Kanske kombinerat med att systemen för kvalitetskontroll av slutsatserna inte fungerar.

För det tredje finns en rad paralleller på nervcellers och kemikaliers nivå mellan mekanismerna för kreativitet och psykos. Dopamin (som vi kommer att bekanta oss mer med i kapitel 7) är en neurotransmittor som har stor betydelse för både kreativitet och handlingslust. Vi vet att människor som drabbas av psykoser har mer dopamin i sina synapser än andra människor, och att samma sak gäller dem som befinner sig nära en psykos. Medicinering med dopamin (som bland annat sker vid Parkinsons sjukdom) kan ge psykos som biverkning. De flesta läkemedel som idag används för att lindra och hejda psykoser minskar på olika sätt mängden dopamin i eller runt nervcellerna.

En tolkning skulle kunna vara att mycket dopamin hjälper hjärnan att känna igen mönster och göra kopplingar, och därmed gör sin bärare mer kreativ. Så länge detta ”mönsterfinnande” håller sig på en rimlig nivå, eller är underställt mekanismer som gör en noggrann ”reality check”, är allt gott och väl. Men blir det för mycket av det goda, eller om kontrollmekanismerna slutar att fungera, görs en massa associationer och hittas en massa mönster som inte längre är rimliga och som leder till överdrivna tolkningar av tecken i vardagen, vanföreställningar eller en orimligt grandios självbild.

– – – – – – – – – –

Ur min nya bok Själens biologi och vår fria vilja, som kommer ut 22 april, och redan nu kan förbeställas från Celanders förlag.