Klona människa?

Klona människa?

Vi kan idag göra genetiska kopior av vuxna djur, det vill säga klona dem. Det är inte otänkbart att man med tiden lär sig göra detta också på människor. I så fall ställs vi inför frågan: Ska vi börja klona oss själva?

Det skulle kunna finnas flera skäl att vilja klona människor. För barnlösa par skulle det kunna vara ett sätt att skaffa egna barn. Barn som visserligen inte bär bägge föräldrarnas arvsanlag, men i varje fall den enas. Man kan dessutom se kloning som ett sätt att nå evigt liv om inte för själen så i vart fall för en del av kroppen. Några människor i USA låter redan nu frysa in delar av sig själva efter sin död för att göra det möjligt att klona dem i framtiden.

De flesta människor ryggar dock tillbaka inför tanken att vi skulle klona oss själva. Varför gör vi det?

Det kan ha att göra med att tanken om alla människors lika värde är nära förknippad med att vi alla är olika. Det är kanske inte trots, utan tack vare, våra olikheter som vi anser oss ha samma värde? Att ha en massa genetiskt identiska individer vandrande kring på jorden skulle kanske göra det svårt att känna sig unik och värdefull? Fast den tanken leder i förlängningen till att enäggstvillingar inte skulle ha samma värde som andra. Och det har de väl?

En närbesläktad anledning kan vara allas rätt till en egen individualitet. Den som vill klonas avstår förvisso frivilligt från den rätten. Men inte det barn som föds, som ett resultat av kloning. Barnet har aldrig tillfrågats om det går med på att vara en kopia av någon annan.

Det kanske inte tycker det är så roligt att växa upp med en några årtionden äldre klon, att få se hur denne utvecklas, åldras och dör, och ständigt behöva ställa sig frågan: Hur mycket av det jag ser beror på den arvsmassa jag delar med honom/henne?

Vår motvilja kan också grunda sig i en rädsla för vad totalitära regimer skulle kunna göra. Om man utvecklade storskaliga metoder skulle man kunna skapa tusentals genetiska kopior av utvalda människor som visat sig ha gener som gjort dem ovanligt lämpliga som fjälljägare, stridspiloter, grovarbetare eller violinister.

Men kanske grundar sig vår instinktiva motvilja bara på rädsla och ovilja inför det främmande? Liksom många i tidigare generationer ryggade tillbaka, första gången de mötte en färgad människa. I så fall skulle man börja acceptera kloning den dag det är vanligt.

Så låt oss göra en tankelek. Antag att dina barn kommer att ha lekkamrater som är klonade från en förälder. Antag att en av dina bästa vänner skaffat barn på samma sätt. Antag att vi var dag på bussen och i affären möter mammor och pappor med små klonade barn. Kommer vi då att uppfatta kloning som lika naturligt som vi idag uppfattar adoption?

Så hur vill vi ha det i framtiden?

Läs mer:
Kloningstekniken
Klona människa
Storskalig människokloning?
Regler om kloning av människa