För någon som haft Cordelia Edvardson som idol, och försökt försvara både palestiniers och israelers rätt till ett eget land i Mellanöstern, var gårdagen en sorgens dag. Hat, dumhet och våldsmakt har triumferat. Förtroende, samförstånd och fred är längre bort än någonsin. Krigshetsare på ömse sidor har fått vatten på kvarn.

De flesta gånger tycker jag att teorier som säger att olika fenomen enbart är är sociala konstruktioner är meningslösa eller fördummande. Men det finns ett undantag: Föreställningarna om att det finns olika nationaliteter, olika folk. Och sällan är detta så tydligt som just i frågan om judar och palestinier.


Vi kan alla historien: Judar fördrevs ur Israel under första århundradet efter Kristus, spreds över romarriket men behöll sin religion och kultur i diasporan. De som blev kvar anpassade sig efter de romerska påbuden, och blev således med tiden kristna. Efter arabernas erövring konverterade många till islam. En del av denna muslimska och kristna befolkning fanns kvar i Palestina då sionister i början av 1900-talet började köpa mark i området, för att bygga ett judiskt folkhem.

Efter andra världskriget strömmade överlevande europeiska judar till området, en israelisk stat utropades, den anfölls av sina arabiska grannar och till allas förvåning segrade de judiska nybyggarna över de stora arméer som anföll dem. Klimatet blev därefter ansträngt för de stora grupper av judar som i århundraden bott i de arabiska områden, som tidigare behärskats av det toleranta ottomanska imperiet. Vilket ledde till att många av dessa orientaliska judar flyttade till Israel.

Gång på gång anfölls sedan den unga staten av sina grannar. Gång på gång fick den hjälp från USA, och lade under dessa krig beslag på mer och mer av det land, som FN reserverat för en palestinsk stat. Något som successivt förvandlade den judiska staten till en brutal ockupationsmakt.


Under de senaste årtiondet har en rad genforskare undersökt arvsmassan hos olika grupper av judar. För en del av dem har ambitionen varit att hitta “bevis” för bibliska berättelser om olika judiska stammar. För andra har målet varit att kasta ljus över frågor som: Hur nära släkt är judar och palestinier? Lyckades judarna i förskingringen verkligen fortsätta gifta sig med varandra i generation efter generation, eller blandades de upp med andra grupper av människor som levde invid?

För det första har dessa studier tydligt visat att de olika grupper av judar som i förskingringen hamnade i olika delar av Europa/Medelhavsområdet är ungefär lika nära släkt med varandra som de är med palestinier. Skulle det rent genetiskt finnas en judisk folkgrupp, skulle palestinierna således höra dit. Detta såg man i en undersökning av en rad ställen där Y-kromosomer kan se ut på olika sätt, som publicerades år 2000 (Human Genetics 107:630), och i en studie av gener inblandade i immunförsvaret (HLA-gener) som publicerades året därpå (Human Immunology 62: 889). Slutsatserna bekräftades förra året i en mycket större undersökning av över 700 ställen, som ligger utspridda över hela arvsmassan (BMC Genetics 10:80).

Den sistnämnda undersökningen visade också att judar i förskingringen Farmers Exchange Bank Routing Number runt om i världen ibland, men bara ibland, låtit människor med annat ursprung gifta in sig i gruppen. Olika grupper av judar har alltså bevarat en hel del av de DNA-varianter de har gemensamt med varandra och med palestinierna, men blandat upp dem med nästan lika mycket DNA-varianter från andra människor i de länder de hamnat i.


Vad har dessa resultat för politisk innebörd? Ingen alls! Biologi och genetik beskriver hur världen ser ut, den talar inte om hur den borde vara! Med fina uttryck kan man säga att vetenskapen är deskriptiv, inte normativ! Däremot kan resultaten naturligtvis utmana många människors världsbild. Och det är väl det som är poängen med forskning?

Skrivit tankeväckande om Gaza-eländet har bland andra Anna TrobergJingeMark Klamberg, Johan Westerholm, Livbåten och naturligtvis Cordelia Edvardson.

Tillägg 10 juni 2010

Sedan detta inlägg skrevs har en ännu större undersökning publicerats, som i det stora hela bekräftar den bild som ges ovan, men innehåller några ytterligare intressanta iakttagelser: För det första visar det sig att judarnas allra närmaste nutida släktingar i Orienten är druser och cyprioter. För det andra visar det sig att medan judarna på de flesta håll i diasporan behållit en relativt stor andel av de DNA-varianter de hade med sig vid fördrivningen, gäller inte detta för etiopiska och indiska judar. (Nature online doi:10.1038/nature09103)