Jag läste häromdagen en rapport i den mest prestigefyllda av alla vetenskapliga tidskrifter om ett viktigt steg på vägen mot ett sätt att hindra att barn föds med en grupp otäcka ärftliga sjukdomar. Med hjälp av något som man skulle kunna kalla att man genmodifierar våra barn. Eller att man stoppar in ett kloningssteg mellan befruktning och färdigt barn. Något som gör att tekniken borde debatteras ordentligt. Hittills har jag dock inte sett någonting i svenska massmedia.
Sjukdomar i mitokondrier
I var och en av våra celler finns ett antal små kroppar som kallas mitokondrier. De spelar en viktig roll för att utvinna energi från den näring vi äter, och en del av de små maskiner som används till detta beskrivs inte av cellens normala arvsmassa, utan av små extra DNA-molekyler som simmar omkring inne i mitokondrierna. Ibland är det fel på någon av de beskrivningarna, och då fungerar mitokondrien inte som den ska. Hos ungefär en vuxen av tiotusen leder det till sjukdom.
Dessa sjukdomar överförs på ett helt annat sätt än andra ärftliga sjukdomar. Nämligen bara från mamma till barn. Det beror på att de stora äggcellerna innehåller mängder av mitokondrier. Medan en spermie bara innehåller en enda. Och den får inte följa med in vid befruktningen! Således kommer bara mammans miktokondrier att finnas i det befruktade ägget, och i det barn som till slut föds. Så vad kan då en kvinna göra, som vet att hon själv bär en sådan sjukdom, och vill ha ett eget barn som inte blir sjukt? Hittills har svaret varit: Ingenting!
Flytta cellkärnor
Men nu är forskare på väg att utveckla en metod att hjälpa dessa kvinnor få friska barn: Hon börjar med att göra provrörsbefruktning, och från det befruktade ägget tar man ut cellkärnan. Den stoppas sedan in i ett ägg, som berövats sin cellkärna, från en kvinna som inte lider av sjukdomen. Därmed kombineras den ursprungliga cellkärnan med friska mitokondrier! I tidskriften Nature rapporterades för ett par veckor sedan att forskare lyckats göra just detta, och få äggen med ny cellkärna att bilda snygga embryon på 200-cellsstadiet. (Nature 465:82)
Om sådana embryon verkligen fungerar väl skulle man sedan kunna plantera in dem i livmodern, och låta dem utvecklas till förhoppningsvis friska barn. Hur ska man i så fall betrakta en sådan terapi?
Genmodifiering, kloning eller både och?
Om man hör till dem som främst bryr sig om syftet eller effekterna av en handling konstaterar man att det hela leder till att det föds ett barn, där man bytt ut generna i mitokondrierna. Det är då alltså frågan om att man skulle genmodifiera ett barn, på ett sätt så att de nya generna går i arv till kommande generationer. Detta är något som brukar kallas zygotisk genterapi. Det har aldrig utförts, och det råder idag enighet om att vi inte ska ägna oss åt det. Fast den enigheten beror på att teknikerna hittills inte ansets tillräckligt säkra. Kanske blir det just denna metod att byta ut trasiga mitokondrie-gener, som gör att vi får konfronteras med frågan i skarpt läge: Ska vi börja byta och ändra gener på våra barn?
Många människor funderar dock inte bara över syfte och konsekvenser av handlingar, utan över handlingarna och de olika handgreppen i sig. Och då blir frågan ännu mer komplicerad. Tekniken Georgia Bank & Trust Company of Augusta Routing Number bygger ju på det centrala steget i processen att klona vuxna: Att man tar ut kärnan ur en cell, och stoppar in den i ett ägg som berövats sin cellkärna. Visserligen tar man inte en av många cellkärnor från en vuxen, utan den enda cellkärnan från ett nybefruktat ägg. Ändå kan man hävda att det är frågan om att man lägger in ett kloningssteg mellan befruktningen, och den färdiga människan.Det vill säga i vart fall rent tekniskt, en slags kloning av människa.
Dubbelt farligt sluttande plan
Vad tycker då jag om detta? Jag tycker att vi inte ska börja använda sådana terapier. Jag tror att det skulle vara att ta ett farligt steg ut på ett dubbelt sluttande plan.
Planet sluttar dels mot att med genteknik designa önskade egenskaper för våra barn. Det finns nämligen inga tydliga gränser mellan sjukdomar och andra egenskaper. Ifall vi börjar ändra generna hos våra barn för att bota svåra sjukdomar kommer vi hela tiden att få en diskussion om var gränsen ska ligga, som jag är övertygad om att förr eller senare leder till att man börjar ändra gener som påverkar egenskaper som kroppslängd, bukomfång och koncentrationsförmåga.
Dels sluttar planet mot kloning av vuxna människor: Tillåter man att mänskliga embryon utvecklas till barn, som är klonade från ett befruktat ägg kommer frågan snart att resas om man inte kan tillåta att även andra klonade mänskliga embryon får planteras in och utvecklas vidare.
Vad tycker ni?
Har jag rätt eller fel? Vad tycker ni? Kommentera gärna här på sidan, eller skriv ett eget inlägg!
Hälsningar till några, som funderar över vetenskapens möjligheter och faror i den svenska bloggosfären: Tankspritt, Livbåten, Waldemar I, Johan Westerholm, VA-bloggen, Biology&Politics, Akademisk Frihet, Vetenskap i fiktion och verklighet, Humanistbloggen, Bengts Blogg, Claphaminstitutet, Signumbloggen och länk till en artikel som diskuterar frågor om livets värde i SvD
Jag håller med dig tillfullo av både moraliska och vetenskapliga skäl. De moraliska är fullt tillräckliga, tycker jag, men erfarenheten säger att sådana skäl lätt kan ändras med tiden och jag tycker därför att det behövs också något annat argument.
Ett sådant kunde vara den s.k. försiktighetsprincipen. Trots vetenskapens enorma framsteg så är det för mig nämligen uppenbart att vi inte begriper alls hur det egentligen hänger ihop med världen.
Inom fysiken, där man väl kommit längst, har man fastnat i motsägelser och trots enorma satsningar på partikelacceleratorer går det allt trögare att närma sig sanningen. Vi måste vara försiktiga och låta bli att klyva atomer!
Inom biologin är det än värre. Den biologiska evolutionen har genom “trial and error” skapat organismer med en så oerhört komplex struktur att vi omöjligt kan härleda dess fullständiga funktion. I jämförelse med fysiken uppträder komplexiteten här på ett “högre” stadium, på nivåer som vi faktiskt kan studera i mikroskop. Ändå begriper vi alltför lite. Vi måste därför vara försiktiga. Vi bör inte rota i det vi inte kan överblicka konsekvenserna av.
Hej, Thomas: Ja, fast det gör vi ju varje gång vi medicinerar – vi går in och knuffar lite på ett system som är så oöverblickbart att vi inte förstår det. Men det är klart – då stoppar vi inte in en ny gen, som kan följa med från generation till generation!
Jag har tyvärr svårt att se en framtid där dessa metoder inte realiseras. Mänskligheten har haft lika svårt att skapa nya tabun som vi haft svårt att skaka av oss de ur-gamla vi har med oss och utan tabun så kommer de ekonomiska intressen och möjligheter dessa tekniker skapa göra att någon någonstans kommer att göra det.
Detta är läskigt av många skäl. Men det jag främst ser är att efter alla jämställdhetssträvanden så kommer vi nu till en punkt där det går att med ekonomisk och annan makt skapa reella skillnader i förutsättningar som i sin tur leder till påtagliga skillnader mellan olika grupper i samhället. Skillnader i utseende, förmågor och andra egenskaper som kan komma befästa ett helt nytt slags klassamhälle.
Det kan vara en kall och otäck värld vi är på väg mot om vi inte hittar en ideologisk eller åtminstone socioekonomiskt hållbar lösning .
Så viktiga frågor som reses. Tack för att du driver debatten med din kunskap Henrik.
Hej Göran, Håller med om att risken är stor att det inte går att hålla emot, men är inte lika pessimistisk som du: det finns trots allt en rad exempel på att vi kunnat etablera och upprätthålla tabun: inte ens Bea Ask skulle kunna få för sig att föreslå en lag som ger polisen rätt att gå in och läsa folks dagböcker; efter de stora smällarna i Hisoshima och Nagasaki har man faktiskt inte smällt några fler sådana bomber ovanför folk, och den som i offentlig debatt skulle hävda att det vore önskvärt att göra det skulle betraktas som en galning. Jag skulle till och med gå så långt som till att undra om det inte är på väg att etableras ett tabu mot att klona människa. Så jag tycker det är värt att försöka putta bollen i samma riktning när det gäller att förändra våra gener så de nya generna går i arv.
Henrik,
Jo visst går det att skapa tabun och visst måste vi försöka. Men även i dina exempel finns det sprickor – datalagringsdirektivets förespråkare som vill lagra google söksträngar gränsar till dagboksläsande, kärnvapenspridning till religiösa fundamentalister som kanske skulle våga trycka på knappen … I en globaliserad värld med utjämning av teknologisk nivå och ekonomiska möjligheter kan tabun brytas av folk som inte är delar av vår kulturella sfär.
Uppgiften är alltså svår, men inte omöjlig. Och vi måste mobilisera alla krafter för att försöka.