Ett av de mörkaste kapitlen i Sveriges moderna historia är tvångssteriliseringarna av tiotusentals kvinnor och män från 1930- till 1970-talen. Och en av de otrevligaste delarna av biologins och genforskningens historia är den rashygieniska rörelse som inte bara drev fram dessa tvångssteriliseringar, utan också utgjorde den idémässiga grunden för förintelsen.

De händelserna är för allvarliga och för viktiga för att deras historia i förvanskad form ska användas som slagträ i den politiska debatten. Något som blivit rätt vanligt efter några uppmärksammade artiklar i DN år 1999, med en synnerligen vinklad framställning av historien.

Vill vi förstå vad som hände och varför bör vi istället gå tillbaka till den journalist som ytterligare tio år tidigare grävde fram det hela: Bosse Lindquist gjorde 1990 en lysande radiodokumentär om saken. Sedan gav han ut boken “Förädlade svenskar”, som jag rekommenderar som läsning för alla som vill försöka skaffa sig en djupare förståelse för de mekanismer som gjorde dessa hemskheter möjliga.

Så här ser historien ut:

1910-tal

Den vita rasens överlägsenhet anses självklar. Genetiken har blivit en vetenskap “på modet” och forskare övertygar sig utan egentliga data för att de flesta egenskaper är ärftliga. Till exempel sinnesslöhet och asocialitet.  Många genetiker och antropologer oroar sig därför för att den vita rasens arvsmassa är på väg att degenerera genom att blandas ut med sinnesslöa, asociala, judiska etc gener. Forskare över hela världen startar en kampanj för att få beslutsfattare att komma till insikt om och åtgärda problemen. Man talar om en eugenisk, rashygienisk rörelse.

1915

Svenska riksdagen förbjuder giftermål för sinnesslöa och sinnessjuka, med det uttalade syftet att deras gener inte ska spridas vidare i folkstammen.

1921

Sveriges riksdag beslutar att inrätta Statens institut för rasbiologi, efter en motion från bland andra högermannen Arvid Lindman, liberalerna Jacob Pettersson, Raoul Hamilton och Knut Kjellberg, bonderörelsens Nils Wohlin och socialdemokraterna Hjalmar Branting, Wilhelm Björck och Alfred Petren. Förslaget har skriftligt stöd från medicinska fakulteten vid Uppsala universitet och backas upp av en rad ledande medicinska forskare vid Karolinska Institutet samt en av världens vid den tiden mest respekterade genetiker, Herman Nilsson-Ehle i Lund.

I debatten yttrar den liberale riksdagsmannen Johan Jönsson i Revinge:

nationen som sådan har både rättighet och skyldighet att skydda sig mot fortplantning av … släkter och … individer som från början är predestinerade för fängelser, dårhus och idiotanstalter.

1923

De tyska professorerna Bauer, Fischer och Lenz ger ut boken “Ärftlighet och Rashygien”. Den läses med förtjusning av Adolf Hitler under hans fängelsevistelse samma år, och professorernas tankar införlivas i den politiska programskrift “Mein Kampf” han då författar.

1924

USA antar världens första lag om tvångssterilisering. Samma år håller professor Fischer en offentlig gästföreläsning i Uppsala vid ett besök hos sina svenska kollegor på statens rasbiologiska institut.

1925

I Sverige ges utges “Social handbok” för socialarbetare. I ett av inledande kapitel skriver professorn i anatomi Johan Wilhelm Hultkranz:

Principen är i själva verket ytterligt enkel. Om vi blott kunna åstadkomma, att de individer, som av naturen äro utrustade med goda anlag, lämna ett större och de med sämre anlag utrustade lämna ett mindre tillskott till nästa generation, så är det tydligt, att den nya generationen i genomsnitt kommer att bli bättre rustad än föräldragenerationen var. …

… (personer som är) … behäftade med svårare själsdefekter såsom idioti, brottsliga anlag mm utgöra inte bara en olycka för samhället utan också – försåvitt deras lyten äro ärftliga – en allvarlig fara för rasen.

Så vad ska man göra? Hultkrantz ser två alternativ: Livslång internering eller sterilisering. Han lutar åt det senare då:

Erfarenheter från andra länder visa också, att många personer själva utan tvekan lämna sitt medgivande till operationen, om denna ställes som villkor för återgivande av friheten eller för att ingå äktenskap … för övrigt får “humaniteten” mot de nu levande aldrig drivas så långt, att den blir en grymhet mot de generationer som komma.

1933

I Tyskland deklarerar professor Fischer stolt att “vår rashygieniska rörelse existerat mycket längre än nazistpartiet”. Samma år införs tvångssterilisering för personer med psykiska och fysiska defekter. Över 375 000 tvångssteriliseringar kommer att utföras på dessa grunder. Professor Fischer förklarar:

Det är en särskild och sällsynt lycka för en i sig själv teoretisk forskning att få verka i en tid då den allmänna världsåskådningen möter den med positivt erkännande, ja då dess praktiska resultat till och med omedelbart välkomnas som underlag för statliga ingripanden.

1933

En i stort sett enig svensk riksdag beslutar tillsätta en utredning om tvångssterilisering.

1934

En i stort sett enig riksdag fattar beslut om tvångssterilisering. Samma år utkommer makarna Myrdals bok “Kris i befolkningsfrågan”.

1939

Då kriget leder till brist på läkare övergår tyska myndigheter från att sterilisera handikappade och psykiskt sjuka till att “efter noggrann undersökning av deras sjukdomstillstånd bevilja dem nådedöden”. Under de sex år som kommer dödas på dessa grunder över 200 000 personer. De tekniska erfarenheterna från detta arbete tas sedan till vara när turen är kommen till zigenare och judar.

1941

Den storskaliga förintelsen av judar och zigenare tar sin början i de områden Tyskland kontrollerar.

1941

Den svenska lagen om tvångssterilisering ändras och skärps, efter förslag från samlingsregeringen (foto). Endast en kommunistisk riksdagsledamot argumenterar emot. Möjligheterna till tvång ökar, liksom situationerna när sterilisering kan användas:

  • eugenisk indikation (även benämnd arvs/rashygienisk), då det kunde antas att en person genom arvsanlag på avkomlingar kunde överföra sinnessjukdom eller sinnesslöhet, svårartad sjukdom eller lyte av annat slag.
  • social indikation, då personen ansågs vara “uppenbart olämplig” att handha vårdnaden om barn på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten eller på grund av asocialt levnadssätt.
  • medicinsk indikation då personen ansågs lida av sjukdom, kroppsfel eller annan “svaghet” kunde hon steriliseras för att förebygga ett havandeskap som skulle medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa.

De rashygieniska inslagen tonas här ner och ersätts av tankar om samhällsnytta och sociala problem. Och man kan se en ansats till en av de tankar som senare använts för att försvara abort: barnets rätt att välkommet födas till en fungerande social miljö.

1945

Andra världskriget tar slut.

1947-48

Antalet svenska steriliseringar når sin topp – flera tusen per år. De flesta sker på eugeniska indikationer, och drabbar främst fattiga unga kvinnor som misstänks ha haft ett utsvävande sexliv.

1970

Medicinalrådet vid socialstyrelsen Karl Grunewald rapporterar en undersökning av alla steriliseringar under 1965, och menar att bara en minoritet verkligen varit psykiskt utvecklingsstörda. Ingen reaktion.

1974

En kommitté tillsätts för att granska steriliseringslagen och dess tillämpning.

1976

Lagen om tvångssterilisering ersätts med en lag om frivillig sterilisering.

(Tidslinjen är skapad genom parallelläsning av Lindquists bok och Georg Kleins essä Ultima Thule, publicerad i Ateisten och den heliga staden.)

Några reflektioner

Det finns skäl att fundera ordentligt över hur detta kunde hända.

Vi som sitter nu med facit i hand tycker det hela var förfärligt. Uppenbarligen tyckte många då motsatsen. De var starkt engagerade, för att lösa vad de uppfattade som allvarliga problem: Folkstammens hotande degenerering och sammanbrott. De fruktansvärda sociala problem som mötte fattiga ogifta kvinnor med många barn, och den framtid dessa barn sedan erfarenhetsmässigt gick till mötes. När en intervju var över vädjade Karl Grunewald (som mer än någon annan har äran för att det hela till slut avslutades) till Bosse Lindquist:

Skriv om hur fattigt Sverige var ännu på 1930-talet. Det är ofattbart idag. Barn och föräldrar kunde ha det mycket svårt. Det glömmer många.

Jag tror man kan komma en viktig orsak på spåren om man lyfter blicken över Sveriges gränser, och ser att en del länder gjorde som Sverige, andra gjorde det inte. Och i varje land fanns ganska stor uppslutning om det egna landets linje. Vi har alla – i högre eller mindre grad – en medfödd tendens till konformism, att vilja anpassa oss till gruppen. De flesta av oss känner oss trygga när andra håller med oss, och blir osäkra om vi sitter ensamma med vår åsikt. Psykologiska experiment visar att de allra flesta av oss anpassar oss till gruppens åsikt, även när det är helt uppenbart för våra sinnen att gruppen har fel. Så när hela det politiska etablissemanget och den medicinska forskareliten liksom läkarkåren som med en röst säger att vi måste göra detta, då blir det till slut mycket svårt för den som kanske från början haft andra tankar att stå fast vid dem. Både utåt, och inne i sig själv.

Detta är inte en enkel historia om de goda mot de onda. Ty ingenstans hittar vi några som stod upp för de fattiga och utsatta individernas frihet när samhällseliten ville att de skulle offra sin fortplantningsförmåga på folkstammens och framåtskridandets altare. Det här är istället den mycket svårare historien om hur möjligheten att göra fel och ont ligger latent inne i de flesta av oss. Därför ger den inga enkla lärdomar om vilka politiska rörelser som är goda eller onda. Den lär oss istället något om vilket ansvar var och en av oss har för att tänka själva, ta ställning själva och inte lita på att alla andra runtomkring har rätt.

Tillägg 21 juni: Lyssna gärna på Bossa Lindquists radiodokumentär Förädlade Svenskar här!

Läs gärna också

Lisa Olsson skriver på Newsmill och Amanda Brindhed i Aftonbladet att tvångsssteriliseringar fortfarande pågår, nämligen vid könsbyten. Dessutom bloggar Amanda, Adam Cwejman, Per Pettersson, Svensk Myndighetskontroll, Vardagsbetraktelser.