Välkomna till vårt universitet! Förut har alla våra studenter under sin första termin fått analysera och diskutera en bok eller film. Men ni som börjar nu i höst får vara med om något mycket häftigare! Dagen efter uppropet kommer ni alla att få varsin bomullstopps för att ta ett DNA-prov. Sedan analyserar vi ert DNA för tre olika gener, som påverkar förmågan att ta upp folsyra, tåla alkohol och bryta ner mjölksocker. När ni sedan får svaren blir detta startpunkt för en rad aktiviteter och diskussioner, där såväl etiska som samhälleliga och policyfrågor kommer att beröras. Och som avslutning ska ni testa era kreativa förmågor på frågeställningarna: Ni kan skriva en essä, komponera musik, göra en skulptur, vad ni vill. Bästa bidrag belönas med 10 000 kronor. Vi är övertygade om att ni blir mer engagerade och motiverade att reflektera och tycka saker när vi på detta sätt låter diskussionerna handla OM ER SJÄLVA!
Nej, det är varken Uppsala eller Karlstads universitet som fått denna lysande idé. Det är en av världens mest prestigefyllda utbildningsinstitutioner: College of Letters & Science, som samlar över hälften av studenterna på Berkeley, University of Califonias berömda campus utanför San Fransisco. Har ni svårt att tro på det? Det hade jag också. Tills jag läste här. Tidskriften Nature kommenterade i torsdagens ledare. Där framgår dessutom att fler amerikanska Swedish-American State Bank Routing Number universitet planerar liknande jippon.
Jo, det är frivilligt att skicka in proverna. Jo, universitetslärarna får varken veta vilka studenter som skickar in sina prover, eller se resultaten. Jo, man erbjuder rådgivning med läkare, och man har valt gener, där det är lätt för studenterna att förstå innebörden i de svar de får. Men ändå! Göra ett stort offentligt, gemensamt spektakel, om något av det allra privataste och intimaste vi har. Ett spektakel som lätt skapar en anda av att sådan här information är något man ska prata om, diskutera om, skvallra om. Det är att sända helt fel signaler i en tid när det tvärt om är viktigt att människor förstår att även om informationen blir allt lättare att skaffa fram bör man tänka efter mycket noga innan man delar med sig av den. Jag hoppas innerligt att europeiska utbildningsinstitutioner inte följer i spåren!
Skrivit om genetisk integritet tidigare har Livbåten, Emma, LAKE, Sofia på Dexion, Waldemar Ingdahl, Marcus Grundén och Hans Åberg. Jag är dessutom nyfiken på vad kloka människor som Jan-Olov Johansson, Malin Sandström och Akademisk frihet kan anse om saken.
Synd på en i övrigt så god pedagogisk idé. Tyvärr går ju inte etiken och pedagogiken hand i hand. Att ta Deweys “learning by doing” så bokstavligt att man blundar för de involverade problematikerna är lite sorgligt.
Precis, Pelle! Tittar man på forskares kommentarer till Nature-ledaren är det många som tar fasta på just pedagogiken, och menar att studenter som läser genetik och genteknik borde göra sina experiment med sitt eget DNA. Vilket åter sprider föreställningen om sina egna gener som något det är naturligt att visa för andra och dela med sig av. Och dessutom, redan från mer begränsade etiska utgångspunkter huvudlöst, eftersom (1) man faktiskt ofta får mycket konstiga resultat från experiment under kurser, och att det därför inte alls är bra att arbeta med ett material där sådana konstiga resultat kan ge existensiell ångest, och (2) även om man får tillförlitliga resultat finns ingen infrastruktur att hjälpa studenterna tolka och hantera vad resultaten betyder för dem själva.
Jag är inte helt negativ till idén med gentesten i sig, av skäl som jag ska förklara nedan, däremot verkar ju Berkeleys första approach vara väldigt hafsig, och den andra approachen (den som du refererar till) har också sina brister. Standfords variant (se samma Nature-ledare) är nog klokare.
Jag är inte övertygad om att studenterna kommer ta med sig slutsatsen att man ska skvallra om DNA-test med vem som helst; snarare tvärtom. Därför tror jag att studenterna som deltagit i aktiviteten kan komma klokare och mer upplysta ur den, om det hela genomförs *väl* på ett sätt som manar till eftertanke. Insikten om hur viktigt, komplext och svårt det är med genetisk integritet, om de får den NU och inte om de sisådär tio-tjugo år som det kommer ta för resten av samhället att börja komma ifatt idémässigt (på efterkälken efter stora och tunga intressenter som försäkringsbolagen), den kan de komma att ha stor nytta av.
Hej Malin, Vad roligt att du kommer och kommenterar! Jag hoppas innerligt att du har rätt, men jag är inte så säker på det. Det lobbas kraftigt i USA just nu för öppenhet med genresultat: Personal Genome Project jagar frivilliga att lägga ut hela sin DNA-sekvens plus medical records till allmänt beskådande på nätet, och de har redan tiotusentals frivilliga, Nature Biotechnology argumenterar för offentliga morötter åt privatpersoner som “ställer upp”, och jag har ärligt talat svårt att se framför mig hur studenterna när de fått sina papperslappar med svaren på testerna ska hindras att springa omkring och börja fråga och visa varandra, och därmed utsätta varandra för tryck att göra samma sak.
Sedan finns en aspekt i Berkeley-projektet jag tycker är jätterolig: Man planerar samla alla studenter från alla fakulteter för att gemensamt diskutera svåra etiska frågor som naturvetenskapens framsteg reser. Väl värt att ta efter! Frågorna berör alla. Och viss naturvetenskaplig “literacy” är faktiskt en viktig del av allmänbildning. Dessutom tror jag diskussionerna blir bättre av att få med studenter med olika intressen: Då jag besöker skolor blir det alltid mycket mer stimulerande diskussioner om gen-etik ifall jag träffar hela lärarkollektiv med samhälls- och gymnastiklärare tillsammans med biologerna, eller elevgrupper från flera olika program! Det jag vänder mig mot är att man hänger upp projektet just på att studenterna ska göra egna gentester.
Update: Universitetet hamnar i trubbel med reglementet och tvingas till förändringar.
http://www.latimes.com/news/local/la-me-dna-20100813,0,5927846.story