Välkomna till vårt universitet! Förut har alla våra studenter under sin första termin fått analysera och diskutera en bok eller film. Men ni som börjar nu i höst får vara med om något mycket häftigare! Dagen efter uppropet kommer ni alla att få varsin bomullstopps för att ta ett DNA-prov. Sedan analyserar vi ert DNA för tre olika gener, som påverkar förmågan att ta upp folsyra, tåla alkohol och bryta ner mjölksocker. När ni sedan får svaren blir detta startpunkt för en rad aktiviteter och diskussioner, där såväl etiska som samhälleliga och policyfrågor kommer att beröras. Och som avslutning ska ni testa era kreativa förmågor på frågeställningarna: Ni kan skriva en essä, komponera musik, göra en skulptur, vad ni vill. Bästa bidrag belönas med 10 000 kronor. Vi är övertygade om att ni blir mer engagerade och motiverade att reflektera och tycka saker när vi på detta sätt låter diskussionerna handla OM ER SJÄLVA!

Nej, det är varken Uppsala eller Karlstads universitet som fått denna lysande idé. Det är en av världens mest prestigefyllda utbildningsinstitutioner: College of Letters & Science, som samlar över hälften av studenterna på Berkeley, University of Califonias berömda campus utanför San Fransisco. Har ni svårt att tro på det? Det hade jag också. Tills jag läste här. Tidskriften Nature kommenterade i torsdagens ledare. Där framgår dessutom att fler amerikanska Swedish-American State Bank Routing Number universitet planerar liknande jippon.

Jo, det är frivilligt att skicka in proverna. Jo, universitetslärarna får varken veta vilka studenter som skickar in sina prover, eller se resultaten. Jo, man erbjuder rådgivning med läkare, och man har valt gener, där det är lätt för studenterna att förstå innebörden i de svar de får. Men ändå! Göra ett stort offentligt, gemensamt spektakel, om något av det allra privataste och intimaste vi har. Ett spektakel som lätt skapar en anda av att sådan här information är något man ska prata om, diskutera om, skvallra om. Det är att sända helt fel signaler i en tid när det tvärt om är viktigt att människor förstår att även om informationen blir allt lättare att skaffa fram bör man tänka efter mycket noga innan man delar med sig av den. Jag hoppas innerligt att europeiska utbildningsinstitutioner inte följer i spåren!

Skrivit om genetisk integritet tidigare har LivbåtenEmma, LAKE, Sofia på Dexion, Waldemar Ingdahl, Marcus Grundén och Hans Åberg. Jag är dessutom nyfiken på vad kloka människor som Jan-Olov Johansson, Malin Sandström och Akademisk frihet kan anse om saken.