Nu spekuleras vilt om Nobelpris. Eftersom jag inte träffat någon som sitter i Nobelkommittén för kemi under senaste året, och inte diskuterat priset med någon kommittéledamot på många år, vågar jag komma med en vild gissning:
Molekylärbiologin Swift Code Accesbanque Madagascar delas traditionellt mellan medicinpriset och kemipriset, där medicinarna belönar upptäckter som leder till att vi förstår celler och människokroppen bättre, medan kemisterna uppmärksammar insatser som lett till nya gentekniska metoder. Sålunda har kemikommittén belönat DNA-sekvensering, DNA-kloning och PCR. Men den har aldrig belönat de metoder där man analyserar DNA och gener med hjälp av hybridisering, dvs en DNA- eller RNA-molekyls förmåga att baspara till en DNA-molekyl med komplementär sekvens.
Senaste åren har skett en explosion i användningen av sådana tekniker: Alla gentester använder den. Likaså de multigentester (och sk genotypningar) som allt fler företag säljer. Dagens genetiska fingeravtryck utvecklades ur sådana tekniker. De används för att snabbt och enkelt analysera vilka gener som används i tumörer, för att ställa prognos och välja behandling. De har i årtionden varit en omistlig del i nästan all forskning om hur vi fungerar på geners och proteiners nivå.
I utvecklingen av dessa tekniker har britterna Edwin Southern och Alec Jeffreys (bilden) spelat nyckelroller. Southern utvecklade den första tekniken (kallad Southern blott) som kunde användas för att göra gentester. När tekniken började användas på olika biologiska och medicinska frågor ledde den snabbt till tre Nobelprisbelönade upptäckter.(Förekomst av introner, rearrangering av Ig-gener och cancergeners cellulära ursprung.) Alec Jeffreys utnyttjade tidigt denna teknik för att utveckla genetiska fingeravtryck. Southern har sedan deltagit i utvecklingen av de nya tekniker (omväxlande kallade microarrays och DNA-chips) som idag gör det möjligt att testa tusentals olika gener i ett enda handgrepp. Southern och Jeffreys delade det amerikanska Lasker-priset för fem år sedan. Jag skulle inte bli förvånad om de snart också delar kemipriset.
Nu skulle det i och för sig inte förvåna om kemikommittén ville passa på att belöna ytterligare en förtjänt forskare i samma vända. Och det finns en fortfarande levande person som blivit utan Nobelpris trots att han spelat en betydelsefull roll i flera av de viktigaste grundläggande upptäckterna i molekylärbiologin. Vars insatser med måttlig användning av skohorn skulle kunna klämmas in i ett pris tillsammans med Southerns och Jeffreys: Matthew Meselsohn.
År 1957 publicerade han tillsammans med Frank Stahl vad många kallat det elegantaste experimentet i molekylärbiologins historia: det som visade att en DNA-dubbelhelix efter kopieringen består av en ny och en gammal sträng, och som därmed bekräftade den mekanism för kopieringen av DNA, som Watson och Crick föreslagit. Och några år senare gjorde han tillsammans med Francois Jacob och Sid Brenner det experiment som för en förvånad omvärld visade att det finns budbärar-RNA.
Även om Meselsohn var ung när dessa experiment gjordes har många intygat Meselsohns betydelse för att de skulle vara möjliga att utföra; han var helt enkelt en gudabenådad experimentalist som dessutom hade förmåga att se hur hans metoder skulle kunna användas för att besvara viktiga biologiska frågor. Liksom Southerns och Jeffreys byggde Meselsohns metoder på hybridisering mellan komplementära DNA-kedjor. Ser man hur kemikommittén tidigare resonerat torde det räcka för att kunna föra ihop dessa tre herrar till ett pris.
