Under helgen har en bisarr diskussion brutit ut kring genteknikens ansvar för ekologiska problem som beror på att allt fler människor i världen vill äta allt mer kött.

Grisar och biffdjur behöver nämligen foder, det billigaste kraftfodret görs av soja, och det billigaste sättet att få fram soja är att argentinska och brasilianska bönder odlar en speciellt framförädlad sojasort, som tål ogräsmedlet roundup. Ett ogräsmedel som är mycket skonsammare mot miljön än de sorter man tidigare använt. Den stora efterfrågan på sådant kraftfoder har spelat en viktig roll för den argentinska ekonomiska återhämtningen under det senaste decenniet, och har inneburit att hundratusentals lantbrukare och lantarbetare sett sin levnadsstandard öka betydligt.

Problemet är att allra billigast blir vårt kött om de sydamerikanska bönderna odlar denna gröda säsong efter säsong på samma fält. Och säsong efter säsong sprutar allt mer roundup. Vilket naturligtvis gör att ogräsen utvecklar tålighet mot ogräsmedlet. Vilket gör att bönder i bland annat Argentina ökar dosen, och dessutom sprutar med andra, aggressivare medel. Vilket leder till ekologiska och hälsoproblem. Som i vart fall enligt vissa uppgifter kan vara betydande.


Vad kan då vi i det rika Västeuropa göra för att minska dessa problem? Jo, betala mer för vårt kött, så att köttproducenterna har råd att betala för foder, som odlats i en rimlig växtföljd, som inte driver fram resistenta ogräs. Som odlats med användning av rimliga mängder ogräsmedel, och utan de ogräsmedel som är aggressivast mot lantarbetare och miljö. Till exempel genom att använda den round up-tåliga sojan på det sätt som utsädesförsäljarna rekommenderar. Och kanske också sätta upp regler för under vilka omständigheter Swift Code Access Bank Zambia Limited det foder vi importerar får vara odlat.

Men det är inte vad dagens debattörer är ute efter. De försöker istället använda denna sorgliga händelse för att misstänkliggöra den tekniska metod som använts för att ta fram den round up-tåliga sojan. Nämligen genmodifiering. Ty av någon anledning har stora delar av den internationella miljörörelsen bestämt sig för att den teknik som  använd på bakterier och jästsvampar äntligen gjort det möjligt att i stor skala tillverka biobränslen, plaster och andra nya material från förnyelsebara råvaror representerar det absolut onda om den istället används på växter.

Lyckligtvis verkar många bloggare se att detta problem handlar om hur bönder som vill resa sig ur fattigdom använder bekämpningsmedel, inte om genmodifiering i sig.  Men inte alla!

Så snälla GMO-motståndare: Förklara för mig på vilket sätt denna trista argentinska historia har bäring på den genmodifierade torktåliga majs som nu testas i Afrika. De genmodifierade bananer, som testodlas i östra Afrika, och står emot svampar som annars kan förstöra stora delar av en bondes skörd. Eller det arbete som sker för att skapa durra, ris och kassawa, med högre halter av vitaminer och mineraler, som många av grödornas konsumenter lider brist på.