Anledningarna till att jag inte hunnit skriva något här på länge är tre.  Två återkommer jag till. Den tredje är att jag varit fullt upptagen med ett stort skrivarbete: att omvandla 600 abstracts av vetenskapliga artiklar till 30 sidor rapport om genteknikens utveckling under 2010. Ett arbete som skulle vara klart idag. Och som det faktiskt inte lönar sig att börja skriva på före årsskiftet, eftersom saker som händer i slutet av december ofta sätter saker som hände i februari eller juli i förändrat ljus.

Så vad har jag skrivit om? Idag ska jag några glimtar om vad som hänt med genteknik i industri under året:

Ett spännande tema är att mängder av forskare och företag utvecklar nya smarta sätt att tillverka influensavaccin med genteknik: Traditionellt sprutas virus in i hönsägg, som får bilda nya viruspartiklar som används som vaccin, men med den metoden tar det bortåt ett halvår från det en ny variant av viruset isolerats, tills man kan bilda stora mängder vaccin. Den tiden halveras med nya metoder att tillverka vaccin genom att stoppa in genen för något virusprotein i  celler från en fjärilslarv, eller i tobaksplantor, och låta dessa tillverka vaccinet.  Flera vacciner tillverkade på detta sätt har testats i stor skala under förra influensasäsongen.  Flera forskargrupper arbetar också med att på liknande sätt få fram ett vaccin, som skyddar även mot kommande års influensor. Genom att utnyttja de små delar av viruset som inte förändras så mycket år från år.

Silkesmaskar: Några forskare använder silkesfjärilens larv för att bilda influensavaccin, och har då satt in genen på ett sådant sätt att virusproteiner bara bildas i silkeskörtrlarna, så att vaccinet hamnar tillsammans med silkestråden i puppan, och klan renas fram därifrån. (På liknande sätt tillverkas för övrigt sedan länge i Japan två mediciner för husdjur, som på helt andra sätt hjälper hundars och katters försvar mot olika virus på traven. ) Forskare som arbetar med silkesmaskar testar också att modifiera själva de proteiner som bildar silkestråden, för att skapa material med helt nya egenskaper.

En annan slags tråd forskare är intresserade av är spindelvävstråd, som även den beskrivs av proteiner. Tråden är starkare än stål, men mycket töjbarare, och skulle därför vara intressant för både industri och militär. Man har därför försökt sätta in genen för spindelvävsproteiner i olika levande varelser för att få dessa tillverka proteinerna, men då kletar proteinerna ohjälpligt ihop med varandra istället för att bilda jämna trådar. Under året har dock en svensk och en tysk forskargrupp kommit den mekanism proteinerna använder för att inte kleta ihop sig på spåren. (Genom att bestämma det exakta tredimensionella utseendet av proteinet). Så hoppet ökar om att med tiden lära genmodifierade celler eller andra varelser spinna spindelvävstråd i stor skala.

Stort just nu är biobränslen. En massa rörsocker och majsstärkelse används idag för att jäsa alkohol, som används som bränsle. Helt puckat, enligt min mening, när vi knappt har tillräckligt med åkermark på jorden för att odla mat. Därför är det bra att danska genteknikföretag letat reda på gener som beskriver enzymer som kan klippa sönder cellulosa till socker, som jästceller sedan kan omvandla till alkohol. Så man kan göra bränslet från blad, strån och flis, istället för av livsmedel. Fram till i somras var dock dessa enzymer så dyra, att det inte fanns någon ekonomi i en sådan användning. Men i somras hade man pressat kostnaderna och fått upp deras effektivitet så mycket, att det blivit ekonomiskt lönsamt att göra alkohol från flis och blast.  Samtidigt arbetar forskare med att sätta in gener för sådana proteiner direkt in i de jästceller, som gör alkohol.  Så att de kan börja jäsa alkohol från blast och flis i ett enda steg.