Ibland skickar folk mail till mig, och undrar. Jag försöker svara så gott jag kan, och hinner. Men igår var det svårare än vanligt. Det var en sörjande människa, förtvivlad över att mamman just dött. Som hört talas om företagen i USA som fryser ner kroppar och cellprover, och inbillar sina kunder att de kanske en dag ska kunna få sina släktingar åter. Till exempel med hjälp av kloning.
Så skulle man inte kunna, frågades det, plocka ut en cell från mamma och spara den, för den händelse man i framtiden skulle lära sig …
Eftersom frågan bygger på föreställningar som jag vet flyger omkring, tänkte jag dela med mig av det svar jag gav:
Hej,
Först och främst måste du vara medveten om att en klon inte på något sätt blir en exakt kopia av den klonade. Vi formas alla av ett komplicerat samspel av arv och miljö, där miljön bestämmer minst lika mycket som arvet, ja till och med hur vi ska använda de arvsanlag som bor i generna. En klonad individ får en helt ny och egen miljö, helt andra erfarenheter och kommer att använda sina gener på ett helt annat sätt. Det blir helt enkelt en helt annan, helt unik individ. Inte en kopia av den som klonats. Visserligen med starka likheter i utseende, rörelsemönster och lite annat. Men med en hel del yttre skillnader, och enorma inre! Tänk dig något betydligt mer olikt än äggstvillingar: Till skillnad från enäggstvillingar formas kloner i olika livmödrar, får olika mat som barn, växer upp med olika föräldrar, med olika föreställningar om uppfostran, osv!
Sedan till de lite mer tekniska frågor ditt mail handlar om:
1) Ingen har hittills klonat en människa. Att försöka göra det är förbjudet i de flesta civiliserade länder. Forskning på olika av de delprocesser som skulle behöva ingå i ett sådant förfarande visar att det finns steg som förefaller mycket besvärliga hos människan. Det är oklart om de problemen kommer att visa sig vara lösbara, eller om det kommer att visa sig vara principiellt omöjligt att klona människa. Även om det visar sig vara principiellt möjligt är det långt ifrån säkert att det kommer att bli praktiskt möjligt: I de länder där den tekniska kompetensen finns är det som sagt förbjudet att försöka, och det finns en stark konsensus bland läkare och forskare bakom detta förbud, så det är mycket möjligt att man kommer att avstå från att utveckla teknikerna även om det skulle visa sig vara principiellt möjligt. Därtill skulle det i så fall med stor sannolikhet vara mycket dyra procedurer – även mycket långt fram i tiden.
2) Hos de djur man hittills lyckats klona är det oklart ifall den nyfödda klonen kan se fram emot en normal livslängd, eller om den kommer att åldras och dö i förtid.
3) För att man ska kunna klona från en nedfryst cell måste dess mycket komplicerade cellkärna ha bevarats intakt. Vill man klona från djurceller fryser man därför ner dem i flytande kväve, badande i ämnen som ska minska risken att cellerna skadas av att de bildas iskristaller inne i dem vid nedfrysningen. Trots detta är det bara en liten andel av cellerna, som klarar sig. Därför var förvåningen mycket stor när det för några år sedan visade sig att det gick att hitta celler, som man kunde klona från, i en mus (eller om det var råtta) som legat i en vanlig frys i över ett årtionde på ett japanskt forskningslabb. Men det var bara några få celler av väldigt många testade, som hade klarat sig. Slutsatsen av detta är att för att det skulle finnas ens en pytteliten teoretisk chans att göra det du fantiserar om skulle det antingen krävas att kvalificerade cellodlare frös in ett blod- eller vävnadsprov, och höll det konstant nedfryst i flytande kväve. (Det finns företag i USA som erbjuder sådana tjänster, och tjänar stora pengar på att utnyttja förtvivlade människors orealistiska hopp.) Eller att man skar av en ordentlig bit av kroppen och lade i en vanlig frys. Vilket vore djupt oetiskt, och antagligen griftefridsbrott!
Slutligen: Det vi älskar hos våra nära och våra föräldrar är trots allt inte i första hand deras kroppar, det är deras inre egenskaper, deras blickar och allt det som speglas i deras ögon. Och det ligger inte i de arvsanlag som kan klonas. Det ligger i just deras unika kopplingar av nervceller i hjärnan. Och de kan aldrig klonas. De försvinner ohjälpligt när människan dör.
Så mitt råd är: Slå de tankarna ur hågen.
