Idag har jag åkt Finlandsfärja till Mariehamn, och föreläst på Finlandssvenska psykologdagarna om hur arv och miljö lindar sig kring varandra i förklaringar av barndomstrauman och aggressivitet. Hur miljön styr vilka gener vi använder, hur miljön när vi var små kan påverka hur somliga av dem används idag. Hur nervceller stärker och försvagar och bildar nya kopplingar – livet ut. Olika emotionella system inblandade i aggressivitet, hur dessa kan påverkas av olika genvarianter, men också av samhällssystem och kultur. Och hur allt detta vävs samman när jag står där och ilskan kokar efter en provokation, och vilka faktorer som då avgör om jag ger en smocka eller låter bli. Försöken att kvantifiera arv och miljö med tvillingstudier, och att de bara mäter hur stor del av skillnaderna mellan individer inom en population som i just den populationen kan förklaras av skillnader i arv resp miljö. Och varför det samhälle där studien görs påverkar vilket resultat den får.
Arv och miljö på finlandssvenska psykologdagarna – Barndomstrauman, epigenetik, aggressivitet och tvillingstudier
