Senaste tiden har mycket spännande forskning rapporterats, som vänder upp och ner på våra traditionella föreställningar om gener som stabila: Händelser i miljön kan se till att det fästs kemiska grupper på olika platser på DNA-molekylerna, och de histoner, som DNAt är lindat kring.
Tillsammans påverkar detta vilka gener som kan avläsas, och dessa grupper kan sitta kvar under mycket lång tid, över hela individers livslängd. Hos försöksdjur har det visat sig att sådana modifieringar av DNAt kan förklara att ungar som behandlas illa sedan som vuxna får depressionsliknande problem och svårigheter att hantera stress! De fenomen Freud beskrev kan alltså börja förklaras på molekylär nivå!
Men inte bara psykodynamiken kommer i nytt ljus. Även Lamarck kan behöva omvärderas. Ty det visar sig att i vissa situationer kan dessa av miljön skapade epigenetiska förändringar överföras mellan generationerna. Ja, det har till och med hävdats att det skett selektion på sådana skillnader!
För ett år sedan skrev jag en sammanfattning av dessa fynd i Gentekniknämndens årliga rapport om genteknikens utveckling. Jag har klippt in den sidan i följande pdf: Hur miljön påverkar våra gener
Därtill har jag skrivit flera blogginlägg om saken:
Varför oengagerade mödrar får lössläppta döttrar
Diabetes av förfädernas mat?
Den saknade ärftligheten
Lamarck revisited