Förbättra eller bara bota?

Forskare och läkare har i årtionden försökt behandla bland annat cancer, ärftliga sjukdomar och kärlproblem genom att föra in nya gener i några av kroppens celler på ett sådant sätt att de nya generna inte kunnat föras vidare till kommande generationer.

Dessa behandlingar har visat sig mycket svåra att få att fungera. Men de har inte rest speciellt starka principiella diskussioner. En grupp celler i kroppen har getts ett nytt arvsanlag. Det är en mindre förändring av den naturliga situationen än en transplantation, där en grupp celler fått en helt ny uppsättning arvsanlag. De enda som rest principiella invändningar mot dessa DNA-behandlingar är några religiösa grupper som också är emot transplantationer.

Metoderna för att föra in nya gener i kroppsceller skulle dock kunna användas till annat än att bota sjukdomar. En del av de gener som använts då man försökt behandla olika sjukdomar beskriver signalskickande proteiner, som ger skjuts åt sådant som kroppslängd, muskelmassa och antal röda blodkroppar. Egenskaper som skulle kunna vara intressanta för idrottsmän.

Att idrottsrörelsen inte kommer att acceptera sådan gendoping är troligt. Men hur ska man ställa sig om någon som inte tävlingsidrottar skulle vilja spruta in lite DNA som förbättrar syreupptaget? Eller ökar muskelmassan?

Inte bara fysisk prestation skulle kunna förbättras genom att spruta in extra gener i några celler: Från djurförsök kan man få idéer om lämpliga gener för att minska kroppsvikt, öka hårväxt, förbättra inlärningsförmågan och minska lusten för sexuella sidoförbindelser.

Så hur ser vi på tanken att någon vill spruta in lite gener i kroppen för att bli av med flinten eller ölmagen? För att klara av att lära sig alla de nya finesserna på datorn? Eller få hjälp att förbli trogen mot den man älskar.

Kan sådana DNA-behandlingar jämföras med hårväxtmedel, antirynkkrämer, koffeintabletter och plastikoperationer? Eller finns det något särskilt med just generna, som gör att vi inte vill tillåta att man använder just DNA-molekyler till annat än att bota sjukdomar?

Finns för övrigt någon tydlig gräns mellan sjukdomar och andra egenskaper?

Många debattörer menar att det som tidigare varit egenskapen “ha svårt att sitta stilla i skolan” nu håller på att förvandlas till ett antal olika sjukdomstillstånd och diagnoser. Kanske flintskallighet kommer att börja räknas som en sjukdom om en enkel och säker behandling skulle utvecklas?