Embryot och människovärdet
Par med ärftliga sjukdomar i släkten kan idag göra foster- eller embryodiagnostik. Då testas gener hos embryon eller tidiga foster så att man kan välja bort sådana som skulle utvecklas till ett barn med den fruktade sjukdomen.
Läkare hoppas också i framtiden kunna bota och behandla olika sjukdomar med hjälp av så kallade embryonala stamceller. Det är celler som tas ut ur det inre från tidiga mänskliga embryon och odlas vidare. Något som för alltid sätter stopp för embryots förmåga att utvecklas vidare till en människa.
Dessa tekniker har lett till häftiga diskussioner. På ena sidan står de som ser möjligheten att undvika sjukdomar, lidande och död. På den andra de som ser det tidiga embryot som ett fullvärdigt mänskligt liv och därför tycker att fosterdiagnostik, embryodiagnostik och embryonala stamceller innebär att man åsidosätter människovärdet. Med andra ord, att man dödar ett mänskligt liv.
Många människor har en moralsyn där det viktiga är vilket syfte en handling har eller vilken effekt den får. I en kedja av handlingar, med många små länkar som tillsammans ger ett resultat, bedömer de händelseförloppet som en helhet.
När man med sådana glasögon tittar på embryonala stamceller ser man att de kan skapa utbytesceller för transplantation som skulle kunna hjälpa många människor till bättre hälsa. Embryodiagnos blir ett sätt att undvika att barn föds med svåra sjukdomar.
En sådan syn bortser från att oförutsedda saker kan inträffa. Exempelvis att ett klonat embryo, som skapats för att åstadkomma embryonala stamceller, av misstag planteras in i en kvinna.
Andra människor har istället en moralsyn där de bedömer varje handling för sig. För varje steg i en serie av handlingar frågar de sig om detta är något de accepterar eller ej. Då hittar man i dessa tekniker flera steg som kan diskuteras. Till exempel att man förstör embryon eller tar bort foster, som skulle kunna ge upphov till nya människor.
För många människor leder tanken på människolivets okränkbarhet till att ett tidigt embryo har ett okränkbart värde. Då blir det naturligtvis fel att döda ett embryo även om det skulle ske för att bota sjuka människor, eller ge plats för ett annat embryo utan sjukdomsgener.
Men det är en kontroversiell tanke att ett nybefruktat ägg eller ett tidigt embryo har ett okränkbart människvärde. Många menar istället att embryot och fostret gradvis får sitt människovärde under utvecklingen mot ett färdigt barn.
När det gäller embryonala stamceller pekar anhängarna också på att de embryon som används inte nått det stadium då ett embryo normalt inplanteras i livmodern. De flesta embryon som naturligt nått detta stadium lyckas inte inplanteras utan försvinner med flytningar ur kvinnan, oftast utan att man märker av det. Och oftast utan att man sörjer som om man hade förlorat något av ett barns värde. De menar att värdet hos det tidiga embryot inte är så stort, att det väger upp värdet för de människor som skulle kunna botas av embryonala stamceller.
Tänk er, säger de, att en sjuksköterska får en hjärtinfarkt just när hon håller i en behållare med hundra nedfrysta embryon. Embryona ramlar ut på golvet och kommer snabbt att förgås om de inte omedelbart plockas upp och återförs till frysen. Under den tid det skulle ta att ge konstgjord andning och ringa en ambulans skulle man ha haft tid att rädda de flesta embryona. Råder då någon tvekan om vad man gör först: Rädda embryona eller försöka rädda den redan födda människan?
De som menar att embryot har ett okränkbart värde svarar då med ett annat tankeexperiment. Om människovärdet uppkommer gradvis medan embryot och fostret får allt fler av de egenskaper det färdigutvecklade barnet har, hur ser man då på missbildade och utvecklingsstörda barn? Barn som saknar någon eller några av dessa egenskaper. Skulle de bara ha delar av ett människovärde? Skulle de inte vara lika mycket värda som andra?
Så går diskussionen fram och åter och hamnar ofta i samma grundläggande frågeställning som abortfrågan. När får den blivande människan sitt människovärde; Vid befruktningen, vid inplanteringen i livmodern eller senare?
I vart fall när det gäller embryonala stamceller kan dock frågan vara på väg att försvinna. Forskare kan nämligen vara på väg att lära sig få fram stamceller direkt från en patients kroppsceller, stamceller som är lika duktiga och användbara som de embryonala stamcellerna.
Anhängare till embryonala stamceller kan dock inte låta bli att påpeka att anledningen till att man kunde lära sig detta var de resultat man fått när man forskade på embryonala stamceller. Man hade helt enkelt undersökt vad som fick de embryonala stamcellerna att vara ospecialiserade och därigenom fått idéer om hur man skulle kunna få vanliga kroppsceller att bli det.
Olika etiska skolor: Ofta beror oenighet när man diskuterar genteknik på att man har olika sätt att resonera om etiska frågor. Om några viktiga etiska skolor kan du läsa mer här.
Genetikens mörka historia: Mycket kunskap ger inte alltid gott omdöme om vad kunskaperna ska användas till. Till exempel spelade genetiker och medicinare viktiga roller som inspiratörer och pådrivare till förintelsen. Läs mer om detta här!