Patent på gener?

Ska man kunna ta patent på gener?  Är det fel att företag kan ta patent och tjäna pengar på gener som i alla tider funnits i naturen och oss människor? Eller behövs de för att vi ska kunna använda  vår växande kunskap om gener till praktiskt fungerande lösningar på olika problem? Här kommer lite fakta om patent och genpatent.  Och några frågor som diskuteras.

Vad är ett patent?

Patent innebär att den som gjort en uppfinning ska kunna få ensamrätt att utnyttja denna ekonomiskt under en tid, ofta 20 år. Då man får patentet måste man dock offentliggöra exakt hur ens uppfinning ser ut, så att andra kan kopiera den när patentet gått ut, och utveckla den vidare.

Man kan inte ta patent på en upptäckt i sig, det måste vara frågan om en uppfinning som är praktiskt användbar. Uppfinningen måste dessutom ha en viss höjd, den ska inte vara tidigare känd eller en uppenbar vidareutveckling av något som varit känt.

Man kan därför inte ta patent på en DNA-sekvens i sig. Men DNA-sekvenser har varit en del av många uppfinningar som genom åren givits patent.

Vad för slags gener patenteras?

Här kommer några viktiga typer av uppfinningar, där patenten innehåller gener/DNA-sekvenser:

• Att stoppa in en mänsklig gen i en bakterie eller cancercell, så att denna kan tillverka ett protein, som kan användas som läkemedel. (Insulin för diabetiker, tillväxthormon för dvärgväxta, koaguleringsproteiner för blödarsjuka osv.)
• Att stoppa in gener från andra arter i jäst- eller mögelsvampar för att få dem att bilda proteiner (kallade enzymer) som kan ersätta eller neutralisera otrevliga kemikalier i en rad industriella processer, till exempel uppmjukning av pappersmassa, blekning av tyg och beredning av läder.
• Bakterier eller jästsvampar, där man fört in en eller flera nya gener, som fått dem att tillverka olika ämnen, som tidigare över huvud taget inte kunde framställas, eller bara tillverkas i miljöskadliga kemiska processer.
• Att föra in olika gener i jordbruksgrödor, vilket exempelvis givit dem inbygda biologiska insektsgifter, förmåga att stå emot torka eller ökat innehåll av vitaminer och mineraler.
• Gentester, där man använt kunskap om olika varianter på en gen för att förutsäga risken för exempelvis en sjukdom eller biverkningar av ett läkemedel.

“Patent behövs för att företag ska våga forska”

Många av de forskare som först upptäckte sådana viktiga gener och genvarianter gjorde upptäckterna av ren nyfikenhet, och skulle ha gjort dem även om de inte hade haft möjlighet att ta patent på den. Men många företag lägger idag ner mycket tid och pengar på att systematiskt leta efter nya användbara gener. Och på att utveckla de upptäckter som görs till fungerande tekniska lösningar eller läkemedel.

De flesta av de idéer som prövas av dessa företag visar sig dock av olika anledningar inte fungera. Företagens möjlighet att vinna något på stora satsningar på forskning och utveckling ligger därför i att under en tid få ensamrätt på att utnyttja det fåtal idéer och uppslag som fungerar, och under den tiden dra in ordentligt med pengar. De flesta av dessa företag säger därför att de inte skulle våga satsa på forskning och utveckling om inte patentsystemet hade gett dem hopp om att kunna tjäna ordentliga pengar på i alla fall någon eller några produkter.

“Gener är mänsklighetens gemensamma arv”

I debatten reses dock en rad invändningar mot patent på gener. Bland annat hävdas ofta att människans och andra varelsers gener är mänsklighetens gemensamma arv, och att det därför inte är moraliskt rimligt att kunna kräva ensamrätt på att tjäna pengar från dem. En katolsk biskop har i det sammanhanget halvt på skämt, halvt på allvar, föreslagit att kyrkan, som Gud faders representant på jorden, ska ta patent på hela skapelsen och sedan låta vem som vill utnyttja den.

Liknande tankar ligger bakom argumentet att avslöjandet av en gen inte är en uppfinning utan en upptäckt av hur det ser ut i naturen. Därför borde patent på gener inte vara möjligt så som patentreglena idag ser ut.

“Patenten hindrar utvecklingen”

En annan invändning är att det blivit så många olika patent på olika gener att dessa lägger lika mycket hinder i vägen för utvecklingen som de hjälper:

Forskare som velat utveckla en upptäckt eller uppfinning till en färdig produkt berättar ofta att det visar sig att de under forskningen utnyttjat tiotals olika gener och metoder som andra forskare patenterat. Det tar sedan mycket tid att reda ut vilka patent som utnyttjats, och att sluta avtal med dem som äger dessa patent. Andra forskare berättar om kollegor som inte vill dela med sig av sina forskningsresultat och prover förrän de fått en patentansökan inskickad. Många forskare tror därför att även utvecklingen av nya tillämpningar skulle gå fortare om man slutade ta patent på gener, och istället började arbeta på ett sätt som påminner om de programmeringsföretag, som utnyttjar öppen källkod.

Andra forskare fruktar emellertid ännu större problem om möjligheten att ta patent med gener försvinner. De är rädda för att forskare och företag som utvecklar produkter då helt skulle avstå från att publicera sina forskningsresultat och sluta dela med sig av sina genkonstruktioner. De pekar på att kärnan i patentsystemet faktiskt är öppenhet: man måste offentliggöra det man patenterar, och får som kompensation en tidsbegränsad ensamrätt att utnyttja det.

“Patent ökar orättvisor mellan rika och fattiga länder”

De företag som utvecklat ett nytt läkemedel eller en genmodifierad gröda med attraktiva egenskaper passar naturligtvis på medan patentet gäller att sätta ett så högt pris de kan, för att tjäna tillbaka sina kostnader för forskning och utveckling, och för att ge vinst till dem som satsat pengar. Detta är något som lantbrukare och patienter/ landsting/ försäkringsbolag kan ha råd med i de rika länderna. Men inte alltid i fattiga länder. Patentsystemet kan därför göra det svårt eller omöjligt omöjligt för människor i fattiga länder att dra nytta av teknikens landvinningar.

Många av patentsystemets anhängare håller med om att detta är ett rättviseproblem, man menar att utan patentsystem skulle de flesta av dessa landvinningar inte finnas alls, och således varken kunna utnyttjas av fattiga eller rika. Med patentsystemet dyker uppfinningarna i alla fall upp i billiga versioner med ett par årtiondens fördröjning.

Dessutom påpekar de att patentsystemet har en “nödregel” där man kan tvinga en patenthavare att dela med sig av patentet för det allmännas bästa. Genom att hota med att använda den regeln pressades nyligen läkemedelsföretag att sälja moderna bromsmediciner mot AIDS mycket billigare i tredje världen än i de rika länderna. Men även utan sådana hot sätter många företag lägre priser på patenterade produkter i fattiga länder än i rika. Helt enkelt eftersom en liten ytterligare vinst trots allt ofta är bättre än ingen ytterligare vinst alls.