GM grödor för nord eller syd

I vilkas intresse utvecklas egentligen genmodifierade grödor? Tittar man på vilka grödor som används idag är svaret klart. De flesta är framtagna för de rika ländernas storskaliga jordbruk. Men ser man på hur dessa grödor idag används blir bilden mer komplicerad, liksom om man tittar på de nya grödor som är under utveckling.

På ungefär två tredjedelar av de åkrar som odlas med genmodifierade grödor växer soja, majs eller raps med gener som gör dem tåliga för ogräsmedel, en egenskap som bara är meningsfull i ett kemikalieberoende jordbruk.

Genteknikens främsta effekt i jordbruket har därför varit att avkastningen ökat i länder som redan har stora jordbruksöverskott. Detta har lett till att skattebetalare under många år subventionerat att ännu mer grödor dumpats på världsmarknaden. Detta har i sin tur gjort det svårare för utvecklingsländer att konkurrera med sina jordbruksprodukter, och därigenom bromsat utvecklingen av deras jordbruk.

På ungefär en tredjedel av arealen med genmodifierade grödor odlas majs eller bomull med inbyggda biologiska insektsgifter. Även sådana grödor utvecklades ursprungligen för jordbruket i rika länder, men de har med tiden också börjat användas i många utvecklingsländer. Exempelvis har en stor del av den bomull som odlas i Indien och Kina sådana gener. Detta gör att 90% av de lantbruk som år 2007 använde genmodifierade grödor var småskaliga.

Tittar man framåt ser man därtill att mycket utveckling pågår med sikte på utvecklingsländernas behov. Flera växtförädlingsföretag har börjat använda genteknik för att lösa problem för fattigare länders jordbruk. I Kina har staten satsat på att själv utveckla en rad genmodifierade grödor som svarar mot behov i det egna landet. Andra utvecklingsländer samarbetar med biståndsorgan och statligt finansierade forskningsinstitutioner i rika länder för att göra samma sak.

Bland annat arbetas med att utveckla grödor som bär på gener som gör dem tåliga mot just de insekter, som skapar problem i de egna länderna. I Kina utvecklas exempelvis genmodifierade risvarianter som är tåliga mot insekter.

Forskare arbetar också för att göra grödor motståndskraftiga mot virus- och svampsjukdomar, som hotar skördar i utvecklingsländer. Forskare i Uganda och Nederländerna har tillsammans skapat en matbanan, som står emot en svampsjukdom, som kan slå ut stora delar av en bondes skörd. Sydafrikanska forskare har skapat majs, som står emot ett virus som kan slå ut hela skörden för bönder i stora delar av södra Afrika. I skrivande stund (2009) testodlas bägge dessa grödor.

Mycket omtalat har “det gyllene riset” varit. Det är en risplanta med flera nya gener, som gör att kornen innehåller mycket järn och vitamin A. Två ämnen, som många människor i sydöstra Asien lider brist på. Dessa gener har förts över till risvarianter som traditionellt odlas i områdena, och dessa testodlas nu lokalt. På liknandes sätt arbetar afrikanska forskare med att få fram kassava och durra med extra vitaminer, mineraler och fullvärdiga proteiner. I samtliga dessa fall finns överenskommelser om att fattiga bönder inte ska behöva betala extra för utvecklingskostnaderna av det utsäde som behövs för ett familjejordbruk.

Samtidigt arbetas det med att få stapelgrödor att tåla torka, hetta och salt bättre än dagens varianter. Ett arbete som kan få stor betydelse för att kunna utnyttja jordar som idag är oanvändbara för jordbruk, och för att kunna fortsätta odla på mark som hotas om klimatet förändras på det sätt som många idag fruktar.

GM mat mot diarrésjukdomar

I många fattiga länder är diarrésjukdomar ett stort problem och de orsakar en betydande del av spädbarnsdödligheten. Att amma minskar risken för dessa sjukdomar, eftersom mänsklig mjölk innehåller höga halter av en handfull proteiner, som skyddar mot bakterier i tarmarna. I många länder är dock en betydande andel av mödrarna HIV-positiva, och riskerar därför att smitta sitt barn om hon ammar.

Därför har forskare i USA fört in generna för de skyddande mjölkproteinerna i en risplanta, som bildar så höga halter av proteinerna, att en tillsats av lite rismjöl till bröstmjölksersättning ger lika effektivt skydd som riktig bröstmjölk. Forskare i Kina har satt in samma gener i en ko, som därmed tillverkar mjölk med betydande mängder av de skyddande mänskliga proteinerna.

Bägge produkterna skulle kunna användas både i bröstmjölksersättning för att förebygga infektioner, och i de rehydreringslösningar, som ges till barn som drabbats av dem.