Nu har jag varit nästan en månad på en stipendievistelse i Svenska huset i Kavalla i norra Grekland, fdär jag i lugn och ro kunnat läsa in mig på den moderna forskningen om tillitens psykologi och neurobiologi. Det är nämligen den tårtbit av fakta jag inte haft ordentlig koll på inför mitt kommande bokprojekt om vad som händer i vår hjärna när vi känner tillit, blir motiverade och fattar beslut, och vad av det vi kan ha nytta av att tänka på i våra möten med andra människor i privatliv, som samhällsmedborgare och i arbetslivet i olika professioner.
Det har gått bra. Jag har tagit mig genom en stor nyutgiven vetenskaplig översiktsantologi, fördjupat mig i olika studier och översiktsartiklar den refererar till, och satt ihop ett sammanfattande översiktsdokument för mig själv med referenser till alla originalstudier jag hittat där, som jag kan komma att ha nytta av. Nu gäller det bara att låta den enorma faktamängden sjunka in, så de huvuddrag framträder, som mina framtida läsare kan ha glädje och nytta av.
Arbetat har jag – när solen inte gassat för hårt – gjort på Svenska husets altan med vacker utsikt över Medelhavet, annars innanför fördragna fönsterluckor inne på mitt rum. Och så har jag varvat arbete med att njuta av kultur och natur: bara tio minuters promenad från Svenska huset går en av de viktigaste av alla romerska vägar – Via Egnata – som förband Rom med rikets östliga provinser och med tiden Konstantinopel. Följer man den uppåt kommer man upp i natur med underbara vyer.
När man kommit till ett pass ser man ut över en stor slättdal inåt land, där Filippi ligger. en dag tog jag bussen dit för att känna historiens vingslag: JKag provsatt läktaren i den teater Alexander den stores far Filip II lät uppföra i sin huvudstad. Tittade ut över slätten där Markus Antonius och Octavianus en gång slutligt besegrade Caesars mördare Brutus och Cassius. Passerade det fängelse där man anser att Paulus en tid satt inspärrad när han kommit för att ta sin församling i Filippi i öronen. Och en massa andra ruiner.
Och så åkte jag in till Thessaloniki, där jag bland mycket annat hittade några små kyrkor med fantastiska bevarade bysantinska fresker:
Sedan är världen är full av märkliga sammanträffanden. Här har jag åkt iväg för att kunna läsa in mig på tillitens betydelse och neurobiologi. Men så behövde jag en dag göra en paus för sådant arbete jag tjänar lite pengar på: förbereda en intervju med en svensk odontologisk forskare för att skriva en populärvetenskaplig artikel om hennes arbete till Tandläkartidningen. Vad är poängen med den bit av hennes forskning jag ska prata med henne om? Jo, det är välkänt att låg socioekonomisk status är kopplad till dålig tandhälsa. Men en del ungdomar med fattig bakgrund “går mot strömmen” och har inga hål i tänderna. Varför? har hon frågat sig. Jo, läser jag i hennes artikel att “Building trust … from parent to child throughout children’s development lays the … foundation for oral health”.
Så ytterligare en punkt till den långa listan med exempel på tillitens betydelse.
