Har vi inte lärt oss någonting från galna ko-sjukan?

Jag hör på ekot att ett dotterbolag till Scan säljer grisfoder, som är tillverkat av fett och blod från döda grisar. (ABSvD och DN har hängt på.)

För tjugo år sedan matade man i Storbritannien nötkreatur med fodermjöl, som bland annat gjordes på resterna av självdöda kossor. Resultatet: Galna ko-sjukan spreds till hundratusentals brittiska nötkreatur. Hela Storbritanniens besättning av nötkreatur fick nödslaktas, och nya djur köpas in från annat håll. Troligen har tiotals människor drabbats av den obotliga dödliga Creutzfelts-Jakobs sjukdom genom att äta produkter från smittade djur.

Denna sjukdom smittar nämligen inte genom normala bakterier eller virus, som oskadliggörs genom att upphettas. Smittämnet klarar tvärt om de flesta behandlingar människor kan hitta på för att döda smittämnen. Man har till och med lyckats föra smitta vidare med askan efter uppeldad hjärna från ett smittat djur.

Visserligen påpekar min vän statsveterinären Per Wallgren att grisar naturligt äter kadaver, ibland också från artfränder. Och att fett och blod inte innehåller det ämne som kan föra de galna kosjukeliknande sjukdomarna vidare – i vart fall inte i samma mängder som ben och kött.

Men innan epidemien med galna kosjukan visste vi inte att sjukdomen kunde smitta med benmjöl och kött heller! Man var tvärt om övertygade om att den inte kunde smitta med maten (och fortfarande förstår man inte hur smittämnet lyckas ta sig från tarm till hjärna.) Att enstaka vildsvin i skogen äter på ett dött vildsvin är dessutom ur smittsynpunkt något helt annat än att hundratusentals grisar utfordras med blandningar av slaktavfall och svål från otaliga djur.

Vi har ett tabu i samhället mot kannibalism. Poängen med ett tabu är att man undviker en massa saker som möjligen kan vara ofarliga för att vara säker på att slippa upptäcka i efterhand att man gjort en felbedömning. Så hur mycket SCANs representanter än pratar om att fetterna och produkterna är processade, och att de bara råkar ha den egna arten som ursprungsmaterial när man tillverkar produkter som lika gärna kunnat göras av andra råvaror är det hela inte bara djupt oetiskt. Det är oförsvarbart ur ren smittskyddssynpunkt!

Jag brukar inte höra till dem som skriker och vill bojkotta livsmedelsindustrin för att de behandlar djur som djur och inte som människor, eller för att de tillsätter sådana tillsatser i maten som ger den de egenskaper som konsumenterna uppenbarligen väljer. Men att livsmedelsindustrin fortfarande gör våra matdjur till kannibaler: Det är otillständigt!

(PS: I Sverige och Storbritannien används inte denna slags foder, av just de anledningar jag för fram ovan. Däremot används de i Danmark och Tyskland. Och jag som just burit hem två danska fläskfiléer från affären!)

Läs också

Svensson, Cornucopia, Röda Malmö, Louise Great American Bank Routing Number konsumentkoll, LOKE -kultur & politik

av Henrik Brändén

Bokmärke för permalänk.

Både trackbacks och kommentarer stängda

3 Kommentarer

  1. Skrivet juni 22, 2010 klockan 11:40 e m | Permalink

    Håller med ur smittskyddssynpunkt, men inte på grund av etiska skäl, som många, bl a jordbruksminstern har framfört i dag.

  2. Jonas Förare
    Skrivet juni 23, 2010 klockan 11:10 f m | Permalink

    Det låter som en helt onödig risktagning att återföra arteget material som föda.

  3. Skrivet juli 1, 2010 klockan 12:21 e m | Permalink

    Det enda vi lär av historien är att den upprepar sig, det visste Oscar Wilde redan på 1800-talet…