Hur mammuten lärde sig tåla kyla …

Jag läste idag en artikel i senaste numret av tidskriften Nature Genetics, som handlade om hur mammutarna anpassade sig till det allt kallare klimatet när de vandrade ut från det tropiska Afrika till mer tempererade trakter. Och där överraskades av en istid! Just mammuten, säger författarna, kan lära oss hur sådana anpassningar går till på molekylers nivå. Ty mammuten är det enda djur som varit med om en så kraftig klimatförsämring, vars DNA vi idag kan jämföra med nära släktingar som levt kvar i varma klimat.

En av de saker forskarna misstänkte behövde förändras när mammutarna råkade ut för det kalla klimatet var det protein, som transporterar syre i blodet (hemoglobin). Man vet nämligen att det har svårt att lämna ifrån sig syre ifall det är för kallt. Så för att undersöka saken plockade forskarna fram genen för hemoglobin från ett 43 000 år gammalt sibiriskt mammutben. Och från blod från en indisk och en afrikansk elefant.

Så sekvensbestämde man generna. Och se: De var i stort sett likadana. Men hos mammuten hade genen förändrats på tre ställen, som gav hemoglobin-proteinet ett något förändrat utseende i just det område, där den håller fast i syret. Forskarna gick därför vidare och stoppade in The First National Bank of Cunningham Routing Number elefant- och mammutvarianten av genen i bakterier. Som fick tillverka de två hemoglobinproteinerna. Och när man testade dem såg man att mammutens hemoglobin klarade av att lämna ifrån sig syret vid mycket lägre temperaturer än elefantens.

av Henrik Brändén

Bokmärke för permalänk.

Både trackbacks och kommentarer stängda

2 Kommentarer

  1. Jonas Förare
    Skrivet juni 23, 2010 klockan 11:09 f m | Permalink

    Spännande, men man undrar varför den inte lyckades återanpassa sig till ett varmare klimat. Eller var det vi människor som lyckades utrota den, som många vill hävda? Eller en vildpest, liknande den som drabbade afrikanska djur i ganska sen tid? Om det senare alternativet stämmer kanske vi får se immunologiska gendata i framtiden.

  2. Henrik
    Skrivet juni 23, 2010 klockan 11:38 f m | Permalink

    Ja, man tycks ju inte ha kommit till någon klar slutsats om varför den dog ut. Läste nyligen om en undersökning där man DNA-testade benrester från mängder av grottbjörnar vid olika tillfällen för att avgöra om det var klimat eller människojakt som dödade denna art, där man kom fram till den föga upphetsande slutsatsen att data var mest förenliga med hypotesen att bägge anledningarna bidragit. Plus dessutom antagligen konkurrens om boplatser med människor! Så vi kommer säkert snart att få en massa DNA-data som försöker sortera mellan olika hypoteser också för mammutens försvinnande. Jag vet inte om det är så att HLA-typning från DNA är praktiskt kinkigt, eller varför man inte redan sett den typ av undersökningar du föreslår, utan bara uppskattningar av populationsstorlek. Eller är förklaringen så enkel att de som forskar på utdöda djur kan populationsgenetik men inte immunologi?